Egenmäktighet med barn Egenmäktighet med barn innebär att någon obehörigen skiljer ett barn under 15 år från den som har vårdnaden om det, förutsatt att gärningen inte utgör brott mot frihet. Det utgör även egenmäktighet med barn om en av vårdnadshavarna vid gemensam vårdnad utan beaktningsvärda skäl bortför barnet. Likaså utgör det egenmäktighet med barn om en vårdnadshavare obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt. Som egenmäktighet med barn räknas slutligen även att obehörigen skilja ett barn under 15 år från någon som vårdar barnet med stöd av LVU, förutsatt att gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt. Om gärningen riktar sig mot barnet självt och innebär att barnet berövas sin frihet, eller försätts i ett tvångstillstånd eller i nödläge, är det inte fråga om egenmäktighet med barn. Sådan gärning faller istället under frihetsbrotten. Straffet för egenmäktighet med barn är böter eller fängelse i högst ett år. Det är oklart vems rätt 7:4 BrB ska skydda. I senare praxis har Högsta Domstolen, med viss tvekan, funnit att egenmäktighet riktar sig både barnet och vårdnadshavaren. Barnets bästa tillmäts betydelse främst vid bedömningen av rekvisiten obehörigen och utan beaktningsvärda skäl. Källa: Vårdnad och vårdnadstvister Johanna Schiratzki, 1997