Nya vårdnadsregler 2006 Underlättande av beslutsfattandet vid gemensam vårdnad Att ha vårdnaden om ett barn betyder att ha det rättsliga ansvaret för barnets person. Barnets vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Har barnet två vårdnadshavare, skall dessa utöva sina rättigheter och skyldigheter mot barnet tillsammans (6 kap. 13 § föräldrabalken). Det krävs alltså normalt gemensamma beslut i frågor som rör vårdnaden. Undantag gäller om en av vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är förhindrad att ta del i sådana beslut om vårdnaden som inte utan olägenhet kan skjutas upp. Båda vårdnadshavarna kan inte heller förutsättas delta i alla de vardagliga avgöranden som måste träffas när det gäller vårdnaden om barnet, t.ex. om mat, kläder och sovtider. Genom 1998 års vårdnadsreform infördes en möjlighet för domstol att vid gemensam vårdnad besluta om barnets boende, om umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med och om resekostnader vid umgänge. Domstolen kan dessutom besluta om underhållsbidrag till barnet. Men i övrigt krävs alltså att vårdnadshavarna kan enas i frågor som rör barnet. Som kommittén anmärker kan kravet på enighet mellan vårdnadshavarna i vissa fall innebära problem när ett barn behöver få tillgång till hälso- och sjukvård. Detta gäller inte minst situationer där barn har behov av psykiatrisk vård eller behandling efter att ha utsatts för övergrepp eller sett någon annan i familjen utsättas för övergrepp. I ett fall som nyligen har prövats av Riksdagens ombudsmän (JO) förelåg misstanke om kvinnomisshandel, barnmisshandel och sexuella övergrepp. Trots att det var barnets far som misstänktes för övergreppen konstaterades detta vara en sådan situation där insatser från hälso- och sjukvården förutsatte båda föräldrars godkännande (se JO:s ämbetsberättelse 2003/04 s. 314). Svårigheter kan uppstå även när det gäller insatser inom socialtjänstens område, t.ex. när det gäller insatser enligt socialtjänstlagen eller lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Flera remissinstanser framhåller att kravet på enighet kan leda till problem även i andra avseenden, t.ex. när det gäller barnets skolgång. Man kan tänka sig olika lösningar för att underlätta beslutsfattandet vid gemensam vårdnad. En ordning som kommittén tar upp är att domstolen ges möjlighet att dela upp uppgifterna mellan föräldrarna, t.ex. så att föräldrarna får gemensam vårdnad men att en av dem ensam beslutar om barnets tillgång till hälso- och sjukvård. En sådan reglering finns i Finland. Andra lösningar som nämns är att möjligheterna utökas till tvistlösning i domstol av frågor som inryms i vårdnaden eller att någon annan myndighet får besluta när föräldrarna inte kan enas. Ett sätt kan vara att socialnämnden får pröva om den skall biträda någon av uppfattningarna. Ytterligare en möjlighet kan vara att i lag ge en av vårdnadshavarna rätt att besluta ensam i fler frågor än i dag. Som kommittén konstaterar kräver frågan dock en djupare analys än den som kommittén har haft möjlighet att göra inom ramen för sitt uppdrag. Bland annat måste då vägas in vilka rättigheter och skyldigheter vårdnadshavarna bör ha och hur barnets intressen kan tillvaratas på bästa sätt. Det måste också analyseras i vilka situationer kravet på enighet kan medföra särskilda problem. Regeringen avser att därefter återkomma i frågan. Källa: Lagrådsremiss Nya vårdnadsregler Stockholm den 26 januari 2006 Thomas Bodström