Vårdnadskommittén 2002 Pressmeddelande 1 juni 2005 2002 års vårdnadskommitté har i dag överlämnat sitt betänkande Vårdnad-Boende-Umgänge Barnets bästa, föräldrars ansvar (SOU 2005:43) till justitieminister Thomas Bodström. Kommittén har haft i uppgift att bland annat utvärdera 1998 års vårdnadsreform och 1996 års reform om barns rätt att komma till tals samt göra en allmän översyn av reglerna rörande verkställighet. En utgångspunkt för kommittén har varit att det är barnets bästa som ska stå i centrum och inget annat. Kommittén föreslår därför att det i lagen skall tydliggöras att avgörande av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge ska ske enbart utifrån vad som är bäst för barnet. Kommittén föreslår att barnens rätt att komma till tals stärks. Dels genom att barnets inställning i princip alltid ska inhämtas i samband med samarbetssamtal, inför snabbupplysningar och i andra sammanhang där frågor rörande barnet aktualiseras. Dels genom att inte bara barnets vilja utan dess inställning överhuvudtaget ska beaktas. Detta gäller även de mindre barnen. Gemensam vårdnad har haft stor betydelse för att ge barnet en tillgång till båda föräldrarna och kommittén anser att denna vårdnadsform i de flesta fall är till fördel för barnet. Men det finns fall där gemensam vårdnad inte kan anses vara mest förenlig med barnets bästa. Kommittén föreslår att bedömningen av när domstolen ska förordna om gemensam vårdnad mot en förälders vilja nyanseras och stramas upp. En förutsättning måste vara att föräldrarna kan samarbeta i stort när det gäller frågor kring barnet. När det gäller våld eller övergrepp inom familjen är kommitténs grundläggande inställning att detta alltid innebär en mycket allvarlig risk för barnets fysiska och psykiska hälsa. Det gäller inte bara om övergreppet har riktats mot barnet utan även om det riktats mot ett syskon eller den andra föräldern. Kommittén föreslår därför att gemensam vårdnad inte ska komma i fråga mot en förälders vilja om en förälder utsätter en familjemedlem för våld eller annan kränkande behandling. Avsteg från denna princip får göras endast om utredningen i målet visar att det inte finns någon risk för att barnet far illa. Har en förälder avsiktligt dödat den andra föräldern anser kommittén att denne i princip alltid ska skiljas från vårdnaden. Växelvis boende är en alltmer utbredd boendeform som under rätta förutsättningar kan ge barnet en naturlig och otvungen kontakt med båda föräldrarna i vardagslivet. Men som en förutsättning måste gälla bland annat att föräldrarna är lyhörda och flexibla för barnets skiftande behov och att de bor så pass nära varandra att barnet oberoende av var det bor kan upprätthålla sina sociala kontakter och utöva sina aktiviteter. Kommittén stryker under att umgänge ska vara till för barnet och inte föräldrarna. Det är viktigt att barnet kan få ha en nära och god kontakt med båda sina föräldrar men om barnet riskerar att fara illa vid umgängestillfällena måste det övervägas om inte intresset av kontakt med föräldern ifråga måste vika för att skydda barnet. En riskbedömning ska alltid göras i dessa fall. Om det behövs för barnets trygghet eller för att barnet behöver stöd kan domstolen ställa upp vissa villkor för umgänget, till exempel att det ska ske i närvaro av en tredje person, ett umgängesstöd (tidigare kontaktperson). Kommittén förslår vidare att det införs en möjlighet för domstolen att besluta om indirekt umgänge, till exempel genom telefon eller brev. När det gäller domstolsprocessen föreslår kommittén att domstolen som huvudregel aktivt ska verka för att föräldrarna når en samförståndslösning. Domstolen ges också möjlighet att förordna om medlare i mål om vårdnad, boende och umgänge. För att säkerställa kvaliteten på domstolens avgörande föreslår kommittén vidare åtgärder i syfte att stärka domarnas kompetens. Kommittén föreslår också att det ska införas ett krav på prövningstillstånd vid överklagande från tingsrätt till hovrätt. Kommittén föreslår att verkställighetsprocessen renodlas och att handläggningen flyttas från förvaltningsdomstol till allmän domstol. Källa: Vårdnad - Boende - Umgänge. Barnets bästa, föräldrars ansvar SOU 2005:43