Nya vårdnadsregler - prop. 2005/06:99 Underlättande av beslutsfattandet vid gemensam vårdnad Att ha vårdnaden om ett barn betyder att ha det rättsliga ansvaret för barnets person. Barnets vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Har barnet två vårdnadshavare, skall dessa utöva sina rättigheter och skyldigheter mot barnet tillsammans (6 kap. 13 § föräldrabalken). Det krävs alltså normalt gemensamma beslut i frågor som rör vårdnaden. Undantag gäller om en av vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är förhindrad att ta del i sådana beslut om vårdnaden som inte utan olägenhet kan skjutas upp. Båda vårdnadshavarna kan inte heller förutsättas delta i alla de vardagliga avgöranden som måste träffas när det gäller vårdnaden om barnet, t.ex. om mat, kläder och sovtider. Genom 1998 års vårdnadsreform infördes en möjlighet för domstol att vid gemensam vårdnad besluta om barnets boende, om umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med och om resekostnader vid umgänge. Domstolen kan dessutom besluta om underhållsbidrag till barnet. Men i övrigt krävs alltså att vårdnadshavarna kan enas i frågor som rör barnet. Som såväl kommittén som många remissinstanser anmärker kan kravet på enighet mellan vårdnadshavarna i vissa fall innebära problem när ett barn behöver få tillgång till hälso- och sjukvård. Detta gäller inte minst situationer där barn har behov av psykiatrisk vård eller behandling efter att ha utsatts för övergrepp eller sett någon annan i familjen utsättas för övergrepp. I ett fall som har prövats av Riksdagens ombudsmän (JO) förelåg misstanke om kvinnomisshandel, barnmisshandel och sexuella övergrepp. Trots att det var barnets far som misstänktes för övergreppen konstaterades detta vara en sådan situation där insatser från hälso- och sjukvården förutsatte båda föräldrars godkännande (se JO:s ämbetsberättelse 2003/04 s. 314). Svårigheter kan uppstå även när det gäller insatser inom socialtjänstens område, t.ex. när det gäller insatser enligt socialtjänstlagen eller lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Man kan tänka sig olika lösningar för att underlätta beslutsfattandet i dessa fall. En ordning som kommittén tar upp är att någon utses, t.ex. socialnämnden, att besluta i de fall vårdnadshavarna inte kan enas. En liknande möjlighet finns för överförmyndaren när det gäller förvaltning av barns egendom. En annan möjlighet kan vara att i lag ge en av vårdnadshavarna rätt att besluta ensam i större utsträckning än i dag. Som kommittén konstaterar kräver frågan en djupare analys än den som kommittén kunnat göra inom ramen för sitt uppdrag. Bland annat måste då en reglering i annan lagstiftning än i föräldrabalken övervägas. Ett arbete om detta har redan inletts i Regeringskansliet. Källa: Regeringens proposition 2005/06:99 Nya vårdnadsregler