Vårdnad/Umgänge Om umgänge Det finns inga lagregler som säger hur och i vilken omfattning umgänge bör förekomma mellan barn och föräldrar (Socialstyrelsen redovisar 1988:11). Däremot finns det i lagens förarbeten exempel på vad man bör tänka på när man ska bestämma umgängets omfattning. Hänsyn skall tas till barnets ålder och mognad. För små barn är det särskilt viktigt att träffa den andre föräldern enligt principen ofta och under kortare perioder. Barnet kan då bevara minnesbilden av umgängesföräldern och separationen från boföräldern blir mindre påfrestande. Man bör tänka på barnets anknytning till umgängesföräldern. Särskilt för små barn är det viktigt att ha en god känslomässig anknytning till umgängesföräldern, så att barnets trygghetskänsla inte blir störd vid umgänget. Befarar man att barnet kan komma att ta någon form av fysisk eller psykisk skada bör umgänget förhindras. Barnet skall till exempel inte behöva umgås med en förälder i en miljö där det missbrukas alkohol eller narkotika. Hänsyn skall tas till barnets egen inställning. Här betonas att boföräldern har ett ansvar att uppmuntra barnet att besöka umgängesföräldern och att inte motverka ett umgänge genom att underblåsa en mer eller mindre tillfällig viljeyttring från barnets sida. Boföräldern har ansvar för att barnets behov av umgängesföräldern tillgodoses så långt det är möjligt. I takt med barnets mognad bör man dock ta allt större hänsyn till dess egen inställning i umgängesfrågan. En viktig faktor är också föräldrarnas förhållande till varandra. Om umgänget skapar alltför stora konflikter mellan föräldrarna kan barnet ta skada. Man måste då väga barnets behov och intresse av umgänge mot dess behov av trygga uppväxtförhållanden. Källa: Umgänge - socialstyrelsen redovisar