Vårdnad/Umgänge


Regler om umgänge

Föräldrabalkens regler bygger på tanken att barn har behov av nära och goda relationer till båda föräldrarna även om föräldrarna inte lever tillsammans. Det innebär dock inte att det alltid är bäst för barnet att umgås med en förälder som det inte bor tillsammans med. Umgängesfrågan måste alltid prövas utifrån förhållandena i det enskilda fallet.

Barnet skall ha rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med (6 kap. 15 § första stycket FB). Umgänget anses i första hand vara till för barnet och det är barnets behov och intressen som är avgörande.

Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge så långt möjligt tillgodoses (6 kap. 15 § andra stycket FB).

Kommer föräldrarna inte överens om umgänget kan rätten besluta i frågan på talan av den förälder som vill umgås med barnet. Detta gäller även i de fall där föräldrarna har gemensam vårdnad. Avgörande för rättens ställningstagande skall vara vad som är bäst för barnet (6 kap. 15 a § första stycket FB, se även NJA 1988 s. 559 som behandlar vardagsumgänge).

Föräldrarna kan även reglera umgänget i avtal som godkänns av socialnämnden. Socialnämnden skall godkänna avtalet, om det som föräldrarna har kommit överens om är till barnets bästa (6 kap. 15 a § andra stycket FB).

Som framgått kan inte heller umgänges frågan regleras genom avtal som är i vanlig mening bindande. Men precis som när det gäller boendet finns det inte några garantier för att frågan kommer under domstolens eller soci alnämndens prövning så länge föräldrarna är överens.

Ett barn har behov av umgänge inte bara med föräldrar utan även med andra personer som står det särskilt nära. I FB slås fast att vårdnadshavaren har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med andra närstående så långt möjligt tillgodoses (6 kap. 15 § tredje stycket FB). Motsätter sig vårdnadshavaren det umgänge som begärs, kan socialnämnden väcka talan vid domstol om umgänget (6 kap. 15 a § första stycket FB). I praktiken är det ganska ovanligt att nämnden väcker talan. I första hand försöker nämnden hitta andra lösningar.


Källa:
Familjerätten - en introduktion
A Wickström. U Komujärvi, 2005