Vårdnad/Internationellt Vårdnad, boende och umgänge - Finland I Finland finns regler om vårdnad och umgänge i lagen ang. vårdnad om barn och umgängesrätt samt i äktenskapslagen. Regler om underhåll finns i lagen om underhåll för barn. Bestämmelser om förmynderskap finns i förmynderskapslagen. Lagen ang. vårdnad om barn och umgängesrätt trädde i kraft den l januari 1984 (prop. nr 224 år 1982). Genom lagen kom reglerna om vårdnad och umgängesrätt att bilda en ny lag; tidigare fanns be stämmelserna i förmynderskapslagen. Syftet med den nya lagen var dels att förbättra och effektivisera minderåriga barns rättsskydd, dels att man bättre skulle kunna beakta det individuella barnets bästa och barnets egna behov samt önskemål i alla de angelägenheter som rör vårdnaden om barnet. Rättsläget före lagen ang. vårdnad om barn och umgängesrätt Förmynderskapslagen reglerade inte vårdnad och förmynderskap var för sig utan i lagen angavs i stället grundbegreppet "förmynderskap" som avsåg skötseln av såväl barnets personliga angelägenheter (vårdnad) som barnets ekonomiska angelägenheter (förmynderskap). De stadganden i förmynderskaps lagen som gällde vårdnad om minderåriga barn reglerade i stort sett uteslutande egendomsförvaltning. I lagen fanns dock en särskild rättsregel som tog sikte på barns uppfostran. Regeln, som i allt väsentligt grundade sig på 1734 års lag, hade följande lydelse: "Barn skall uppfostras i gudsfruktan, dygd och ärbarhet, så ock hållas till sådana övningar och hanteringar, som dess stånd, villkor och anlag kräva." Endast de barn vars föräldrar var gifta med varandra kunde stå under föräldrarnas gemensamma vårdnad. Om det dömdes till hem- eller äktenskapsskillnad kunde därför endast den ena av föräldrarna vara vårdnadshavare. För barn till ogifta föräldrar var barnets moder ensam vårdnadshavare, dock kunde föräldrarna komma överens om att domstol skulle anförtro åt fadern att ensam vara vårdnadshavare. Någon annan möjlighet att avgöra frågan om vårdnad var inte tillåten, inte ens om det i ett enskilt fall uppenbart skulle vara det bästa för barnet. Ett beslut om vårdnad om barn kunde enligt förmynderskapslagen ändras endast under förutsättning av att omständigheterna väsentligt förändrats efter beslutet. Enligt äktenskapslagens regler om hur vårdnads frågan skulle behandlas i samband med hem- eller äktenskapsskillnad var domstolen tvungen att besluta att vårdnaden skulle anförtros den ena föräldern ensam. Lagen ang. vårdnad om barn och umgängesrätt Vårdnadshavare Är föräldrarna gifta med varandra när barnet föds är båda vårdnadshavare för barnet, i annat fall är modern ensam vårdnadshavare. Är den ena föräldern ensam vårdnadshavare och ingår föräldrarna äktenskap med varandra står barnet därefter under vårdnad av dem båda. Föräldrar har efter äktenskapsskillnad gemensam vårdnad om barnet om de inte avtalat eller en domstol beslutat något annat. Förändringar i makarnas inbördes rättsliga förhållanden påverkar inte automatiskt deras förhållande till barnet. Frågor om vårdnad, vem barnet skall bo hos och umgänge samt om underhållsbidrag avgörs antingen genom att föräldrarna ingår ett avtal som socialnämnden fastställer eller genom beslut av domstol. Föräldrarna avgör själva på vilket sätt de vill få vårdnaden m.fl. frågor reglerade. Detta innebär att även föräldrar som är överens har möjlighet att göra en ansökan till domstol (ärenden angående vårdnad m.m. är ansökningsärenden). Föräldrars avtal om vårdnad m.m. Föräldrar kan avtala att vårdnaden om barnet anförtros båda föräldrarna gemensamt barnet skall bo hos den ena föräldern, om föräldrarna inte bor tillsammans vårdnaden om barnet skall anförtros den ena föräldern ensam barnet har rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder hos vilken barnet inte bor (även annan kontakt än fysiskt umgänge omfattas) Avtal angående vårdnad m.m. skall ingås skriftligt, och det skall för fastställelse föreläggas socialnämnden i den kommun där barnet är bosatt. Fastställelsen görs på socialnämndens vägnar alltid aven tjänsteman. När socialnämnden prövar om avtalet kan fastställas skall den beakta barnets bästa och barnets egna önskemål. Nämnden skall iaktta samma bedömningsgrunder som domstolen när den avgör en fråga om vårdnad och umgänge. Socialnämnden kan fastställa även avtal om underhållsbidrag. Avtal som fastställts av socialnämnden kan verkställas som ett laga kraft vunnet domstolsbeslut. Som framgår nedan kan ett avtal som fastställts av socialnämnden ändras antingen genom ett nytt avtal eller genom beslut av domstol. Ett beslut genom vilket socialnämnden vägrat fastställa ett avtal blir inte bindande (det får inte rättskraft) varför det är möjligt att begära att nämnden prövar avtalet på nytt. Socialnämnden kan endast i undantagsfall vägra att fastställa ett avtal om vårdnad m.m. som föräldrarna ingått. Detta kan ske endast när det föreligger skäl att anta att avtalet strider mot barnets bästa. När socialnämnden prövar om ett avtal kan fastställas skall den välja mellan att antingen fastställa avtalet som sådant eller att vägra fastställelse. Socialnämnden får däremot inte ändra avtalets innehåll i sitt fastställelsebeslut. Om socialnämnden anser att det avtalade arrangemanget är otillfredsställande kan den försöka förmå föräldrarna att frivilligt ändra avtalet så att det svarar mot barnets bästa. Ett avtal som fastställs av socialnämnden kan reglera såväl vem barnet skall bo hos som umgänge även om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Ett avtal får fastställas endast om någon av barnets föräldrar också är dess vårdnadshavare. I propositionen anfördes bl.a. att en strävan bör vara att frågor om både vårdnad och umgänge avgörs på grundval av enighet mellan föräldrarna. Avsikten är således att avtal som fastställs av socialnämnden skall vara det främsta sättet att avgöra frågor om vårdnad, vem barnet skall bo hos och umgänge. Domstols beslut om vårdnad m.m. En domstol kan besluta att vårdnaden om barnet anförtros båda föräldrarna gemensamt barnets skall bo hos den ena av sina föräldrar om föräldrarna inte bor tillsammans vårdnaden om barnet anförtros den ena föräldern ensam vårdnaden om barnet vid sidan av eller i stället för föräldrarna anförtros en eller flera personer som gett sitt samtycke till detta (om föräldrarna eller en av dem är vårdnadshavare för barnet, fordras det att synnerligen vägande skäl talar för ett sådant beslut) barnet har rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder hos vilken barnet inte bor (även annan kontakt än fysiskt umgänge omfattas) Lagens utgångspunkt är att alla lösningar av frågor som har anknytning till vårdnaden skall vara till barnets bästa. Domstolen kan vid behov ge föreskrifter om vårdnadshavarens uppgifter, rättigheter och skyldigheter samt, om barnet har två eller flera vårdnadshavare, besluta om uppgiftsfördelningen mellan dessa. Av detta följer att domstolen alltid vid behov kan ge ett sådant beslut som den själv i varje enskilt fall anser ändamålsenligt. 1 beslut om umgängesrätt skall domstolen ge närmare föreskrifter om de villkor som skall gälla för umgänget. Domstolen har möjlighet att besluta om vem barnet skall bo hos och om umgänge även om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Avgörande av ärenden beträffande vårdnad och umgänge Såväl socialnämnden som domstolen skall se till att frågor om vårdnad och umgänge avgörs framför allt i överensstämmelse med vad som är bäst för barnet, och särskild uppmärksamhet skall fästas vid hur vårdnaden och umgänget bäst kan ordnas i framtiden. Det förhållandet att domstolen skall avgöra vårdnadsfrågor utifrån barnets bästa innebär att domstolen kan besluta om gemensam vårdnad även om det förekommer motstånd från föräldrarna mot ett sådant arrangemang. I praxis förekommer det att domstolen beslutar om gemensam vårdnad även om den ena föräldern motsätter sig detta. Om vårdnaden om barnet är gemensam och en förälder begär att få vårdnaden ensam kan domstolen besluta att vårdnaden alltjämt skall vara gemensam. (I dessa fall kan möjligheterna användas för att besluta om en uppdelning av vårdnadshavarnas uppgifter samt om boende och umgänge.) Det torde vara högst ovanligt att en domstol beslutar om gemensam vårdnad när bägge föräldrarna motsätter sig ett sådant arrangemang, eftersom en sådan lösning sällan kan vara förenlig med vad som är bäst för barnet. I propositionen (s. 15) uttalades beträffande domstols beslut angående vårdnad om barn och umgängesrätt bl.a. följande. "För det första torde man kunna utgå från att det i regel blir aktuellt att anförtro vårdnaden åt båda föräldrarna endast då föräldrarna är eniga om detta. 1 annat fall är det för det mesta inte troligt att föräldrarna på ett tillfredsställande sätt gemensamt kan verka som vårdnadshavare. Man bör dock märka att inte heller denna princip är utan undantag. Vidare torde man kunna utgå från att man, i synnerhet om det är fråga om unga barn, borde sträva till att ordna barnets uppväxtmiljö så att barnet faktiskt huvudsakligen skulle vara hos den ena föräldern om föräldrarna bor åtskilda. Det förefaller som om av detta i sin tur skulle följa att domstolen i regel borde ge ett förordnande om hos vilkendera föräldern barnet skall bo också fastän vårdnaden skulle tillhöra båda föräldrarna gemensamt." Vårdnadsfrågor skall avgöras i överensstämmelse med föräldrarnas avtal, såvida inte det finns anledning att anta att avtalet strider mot barnets intresse. Detta innebär att föräldrarna normalt inte kan påtvingas gemensam vårdnad såvida de har avtalat att den ena :, föräldern ensam skall ha vårdnad om barnet. Ändring av avtal eller beslut Avtal som fastställts av socialnämnden eller domstols beslut angående vårdnad m.m. kan ändras, om förhållandena ändrats efter det avtalet fastställts eller beslut gavs eller då anledning härtill annars föreligger. Föräldrar som vill ändra ett avtal som fastställts av socialnämnden eller ett beslut av domstol kan välja om de vill träffa ett nytt avtal eller anhängiggöra ansökan vid domstolen oberoende av vilket sätt som ursprungligen tillämpades. Det avgörande kriteriet för ändring är barnets bästa och i propositionen anfördes (s. 7) bl.a. följande. "Syftet med förslaget har också till denna del i synnerhet varit en strävan att skydda framför allt barnets bästa och att i varje enskilt fall låta frågan om hur befogat det är att ändra avtal eller utslag bero framför allt av vilket arrangemang som bäst tillgodoser barnets bästa. Då en ändring övervägs bör man vid sidan av annat naturligtvis fästa uppmärksamhet också vid de effekter på en balanserad utveckling och trygghet för barnet, som ändringen av sättet att ordna vårdnaden eller umgängesrätten kan medföra." Barnets med- och självbestämmanderätt I ett ärende om vårdnad och umgänge skall barnets önskemål och åsikt utredas i den utsträckning som det med beaktande av barnets ålder och utveckling är möjligt. En sådan utredning förutsätter emellertid att föräldrarna inte är eniga om saken eller att barnet vårdas av någon annan än sin vårdnadshavare eller att det i övrigt bör anses motiverat med tanke på barnets bästa. I lagen betonas att barnets åsikt skall utredas på ett hänsynsfullt sätt och med beaktande av barnets utveckling samt på ett sådant sätt att förhållandet mellan barnet och föräldrarna inte blir lidande. Syftet med stadgandet är i synnerhet att ett litet barn inte skall behöva säga sin åsikt om hur lämpliga de egna föräldrarna är som vårdnadshavare eller att uttala sin mening om han vill träffa den andra föräldern. Det är vederbörande socialnämnd som skall ombesörja utredningen av barnets åsikt i de fall saken handläggs av domstol. Barn kan höras personligen i domstolen bara om det av vägande skäl är nödvändigt för att ärendet skall kunna avgöras. Hörande av barn förutsätter samtycke från barnet samt att det är uppenbart att barnet inte tar skada. När domstolen beslutar att höra ett barn personligen, skall domstolen i beslutet ange de omständigheter som medför att det av vägande skäl är nödvändigt att höra barnet för att ärendet skall kunna avgöras. Det vanliga är att domstolen uppdrar åt socialnämnden att ta reda på barnets vilja. Vårdnadsutredning I ett ärende om vårdnad och umgänge skall domstolen inhämta utredning från socialnämnden om det inte är uppenbart att ärendet kan avgöras utan en sådan utredning. Den begäran om utredning som domstolen ställer till socialnämnden kan användas även som ett slags medlings förfarande under domstolsbehandlingen. Om det under utredningen framkommer att ärendet kan avgöras genom avtal som fastställs av socialnämnden, skall nämnden ge föräldrarna behövlig hjälp att ingå avtalet. Träffar föräldrarna ett avtal som socialnämnden fastställer förfaller domstolsbehandlingen i den omfattning som avtalet avser. Interimistiska beslut I ärenden om vårdnad och umgängesrätt kan domstolen interimistiskt bestämma hos vem barnet skall bo och om umgängesrätt. Om särskilda skäl föreligger, kan domstolen bestämma vem som skall anförtros vårdnaden om barnet tills ärendet avgörs slutligt. Utgångspunkten är att ett interimistiskt förordnande inte bör medföra onödiga förändringar i rådande rättsliga eller faktiska förhållanden. I synnerhet i de fall då vårdnaden om barnet tillkommer båda föräldrarna, och dessa inte är överens om hur vårdnaden skall ordnas, bör det interimistiska förordnandet avgränsas till att omfatta enbart frågan om hos vilken förälder barnet tills vidare skall bo. Ett interimistiskt förordnande kan verkställas som en laga kraft vunnen dom. Ändring av ett interimistiskt förordnande får inte sökas (i hovrätt eller Högsta domstolen). Däremot är det alltid möjligt att ansöka om ändring i den domstol som gett förordnandet. Rättegångsbestämmelser Ärenden om vårdnad om barn eller umgängesrätt anhängiggörs vid domstolen på den ort barnet är bosatt. Ett sådant ärende kan anhängiggöras genom ansökan av barnets föräldrar gemensamt, den ena föräldern, barnets vårdnadshavare eller socialnämnden. Om barnet till följd av vårdnadshavarens död saknar vårdnadshavare, kan ansökan göras även av barnets släktingar och andra personer som står barnet nära. Regler om vårdnad och umgänge i äktenskapslagen När ett ärende om hemskillnad eller äktenskapsskillnad anhängiggjorts vid domstolen skall den självmant ta upp frågan om vårdnad och umgänge beträffande de barn som står under makarnas gemensamma vårdnad. Däremot är domstolen inte skyldig att på eget initiativ besluta i frågan om inte någondera föräldern eller socialnämnden har framställt ett sådant yrkande. Vid behandlingen av frågor om vårdnad om barn och umgänge skall domstolen särskilt fästa parternas uppmärksamhet på att syftet med vårdnaden och umgänget är att trygga positiva och nära kontakter mellan barnet och båda föräldrarna. Domstolen kan avvika från ett avtal som föräldrarna ingått om det finns skäl att anta att det skulle strida mot barnets bästa att iaktta avtalet. Medling Enligt den finländska äktenskapslagen skall konflikter och rättsliga frågor inom familjen i första hand såvitt möjligt redas ut genom förhandlingar mellan parterna och avgöras genom avtal. Familjen kan, om det förekommer konflikter, begära hjälp och stöd av en medlare. Medlaren skall försöka åstadkomma samförstånd om hur konflikterna inom familjen skall kunna lösas på ett sätt som är det bästa möjliga för alla parter och skall därvid fästa särskilt avseende vid att minderåriga barns ställning blir tryggad. Socialnämnderna i kommunerna skall ombesörja anordnandet av medling i familjefrågor. Medling kan handhas även av sådana samfund, sammanslutningar och stiftelser samt enskilda som av länsstyrelsen har beviljats tillstånd att bedriva dylik verksamhet. Den verksamhet som förekommer vid socialnämnderna med föräldrars avtal om vårdnad m.m. är inte medling. Vårdnadens innehåll Vårdnadshavaren skall trygga barnets utveckling och välfärd i enlighet med vad som närmare utvecklas i lagen ang. vårdnad om barn och umgängesrätt. Vårdnadshavaren har i dessa syften rätt att bestämma om barnets vård, uppfostran och boningsort samt om övriga personliga angelägenheter. Innan vårdnadshavaren fattar beslut om barnets personliga angelägenheter skall han samtala om saken med barnet, om det med beaktande av barnets ålder och utveckling samt frågans natur är möjligt. När han fattar beslutet skall han ta hänsyn till barnets åsikt och önskemål. Vårdnadshavaren företräder barnet i dess personliga angelägenheter om inte annat är föreskrivet i lag. Bestämmelser om förmynderskap för barn finns i förmynderskapslagen. Källa: Vårdnad, boende och umgänge Vårdnadstvistutredningen, SOU 1995:79 Bilaga 4