Vårdnad/Förälder Flickors och pojkars pappabilder Utifrån de intervjuade barnens karaktärsbeskrivningar av sina fäder identifierade jag fyra kategorier: de positiva, de ambivalenta, de besvikna och de neutrala. Dessa kan sägas utgöra de grundperspektiv mot vars bakgrund de individuella pappabilderna träder fram. Det är mer än hälften av barnen som enligt denna kategorisering ger en klart positiv bild av sin pappa när de berättar om honom. Han är en "snäll", "förstående" och "rättvis" pappa. Många av barnen uppger att de känner sig helt nöjda med att han är som han är och att de inte vill ändra på något hos honom. Mest nöjda med sina fäder är l0-åringarna. De delar också ofta olika intressen med sin pappa och har en hel del aktiviteter tillsammans. Det gäller för såväl flickorna som pojkarna. Datorer, elektronik, friluftsliv, musik och idrott är några av de vanligaste aktiviteterna. Hos ett färre antal barn finner vi en mer kritisk och i vissa stycken negativt färgad pappabild. Det är framför allt pojkarna, och i all synnerhet de yngre pojkarna, som dominerar denna kategori. Barnen pekar ofta på hans dåliga humör, att han blir arg, att han är orättvis mot dem eller att de tycker att han helt enkelt inte har tid med dem. De flickor som hör till denna grupp, beskriver snarare en pappa som inte uppfyller vissa familjeplikter. Det är en pappa som de inte tycker är hemma tillräckligt mycket, som är relativt frikopplad från den övriga familjens vardagsliv och som inte heller engagerar sig i hushållsarbetet. Det går att urskilja en mer generell skillnad mellan det sätt på vilket flickorna beskriver sina fäder jämfört med pojkarna. Medan pojkarna i hög grad betraktar pappan och hans egenskaper, hans goda och dåliga sidor, i förhållande till sig Sjalva, tenderar flickorna att beskriva pappan utifrån hans position i familjen, som familjefaroch som partner till mamma. Till skillnad från pojkarnas han och jag-perspektiv tenderar flickorna snarare att basera sina värderingar och omdömen om pappan och hans betydelse utifrån vad vi kan kalla ett familjeperspektiv. Med en grov generalisering: Flickorna säger att de vill ha sin pappa närvarande i det vardagliga familjelivet, att han ska finnas tillgänglig för att tala med, för att rådgöra med och få hjälp och tröst av. De vill ha honom tillgänglig för kommunikation. Pojkarna å sin sida, vill ha pappan mer för sig själv. De vill göra saker tillsammans med honom, helst på tu man hand. Sönerna tycks mest angelägna att få ha sin pappa tillgänglig för aktiviteter. Det finns även vissa skillnader mellan flickorna och pojkarna utifrån hur de beskriver den känslomässiga relationen till pappan. Hos flickorna är det, enkelt uttryckt, en mer okomplicerad och direkt känslomässig relation som beskrivs. Medan flickorna förefaller vara säkrare på att vara omtyckta och älskade av sina fäder rakt upp och ner, uttrycker sig pojkarna mer försiktigt och ger inte sällan beskrivningar av en känslomässig relation till pappan som kan sägas vara indirekt och villkorad. Kärlek och uppskattning från sin pappa, det är något man förtjänar när man gjort något bra, när man gjort honom till lags. Särskilt framträdande är detta hos de 7-åriga pojkarna. Källa: Ulf Hyvönen Faderskap i tid och rum, Natur och Kultur, 2000