Vårdnad/Domstolen Allmänt om partstillhörighet Med partsbehörighet avses egenskapen att över huvud taget kunna vara part i en rättegång. Alla fysiska personer, även barn, är partsbehöriga. Att ha talerätt är ett snävare begrepp. Det innebär att någon kan vara part i en viss rättegång. Den som har talerätt i en rättegång måste nämligen ofta ha en viss anknytning till det som rättegången handlar om. Talerätten innefattar normalt framför allt en rätt att starta en process (initiativrätt), rätt att framföra synpunkter i en process (argumentationsrätt) och rätt att överklaga ett avgörande (klagorätt). Ett annat begrepp av betydelse i sammanhanget är processbehörighet. Den som är processbehörig kan för egen räkning väcka talan och vidta andra processhandlingar. Inte alla som har talerätt, dvs. kan vara part i en viss rättegång, är processbehöriga. Om någon saknar processbehörighet, t.ex. på grund av att han är underårig, förs partens talan av en ställföreträdare. Även en person som själv inte är part i ett mål eller ärende kan ha ett intresse av utgången i målet eller ärendet. Ibland finns det regler som syftar till att en sådan persons uppfattning skall bli beaktad. Sådana regler kan, med den terminologi som används i promemorian, benämnas regler om en rätt att komma till tals. Talerätt och processbehörighet Reglerna om talerätt i mål om vårdnad och umgänge bygger på uppfattningen att vårdnaden är en rättighet och en skyldighet för föräldrarna. Därför är det normalt bara föräldrarna som är parter och har talerätt i dessa mål. Detta kommer direkt till uttryck i flera av bestämmelserna om vårdnad och umgänge i 6 kap. föräldrabalken. Källa: Prop. 1994/95:224 Barns rätt att komma till tals