Vårdnad/Barnen Sammanfattning av Socialstyrelsens studie av domar 1999 /../ För att kunna konstatera om lagstiftarens intentioner att antalet mål i domstolen skall minska, fordras en uppföljning under flera år. Socialstyrelsen kan inte av denna första genomgång av tvistiga vårdnad-, boende- och umgängesdomar för 1999 konstatera om så är fallet. Därtill behövs en fortsatt analys av domar. Ett problem är att det idag saknas statistik över antalet domstolsprocesser och vad de resulterat i. Processer i domstol är kostnadskrävande. En ökad satsning på olika metoder att hjälpa föräldrar vid separationer skulle troligtvis medföra såväl en ekonomisk besparing för samhället, som ett bättre och mindre plågsamt alternativ för barn och föräldrar. Ändringar i lagstiftningen Den 1 oktober 1998 trädde ändringar i föräldrabalkens (FB) sjätte kapitel i kraft. Ändringarna syftar till att betona vikten av samförståndslösningar och underlätta för föräldrarna att i så stor utsträckning som möjligt komma överens om hur frågor om vårdnad och umgänge m.m. ska lösas. Avsikten var att nedbringa antalet mål i domstolen. Ett annat syfte vara att bana väg för ökad användning av gemensam vårdnad. Domstolen kan även döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja. En förutsättning skall dock vara att gemensam vårdnad är bäst för barnet. Rätten får däremot inte besluta om gemensam vårdnad om båda föräldrarna motsätter sig detta. Barnets rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med poängteras. Båda föräldrarna får ett ansvar för att barnets behov av umgänge tillgodoses. Domstolen skall kunna avgöra hos vem av föräldrarna som barnet skall bo även när föräldrarna har gemensam vårdnad. Domstolen kan besluta om umgänge också i de fall föräldrarna har gemensam vårdnad. Föräldrar som är överens skall kunna reglera frågor om vårdnad, boende och umgänge genom avtal som godkänns av nämnden om det är till barnets bästa (6 kap. 6 § FB). Ett sådant avtal skall gälla och kunna verkställas som ett lagakraftvunnet domstolsavgörande (6 kap. 17 b § FB). Kommunerna skall sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad, boende och umgänge (samarbetssamtal) (12 a § socialtjänstlagen 1980:620). Kommunerna skall sörja för att föräldrar får hjälp att träffa avtal enligt 6 kapitlet 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a § andra stycket föräldrabalken (12 a § socialtjänstslagen). Bakgrund År 1999 berördes omkring 55 000 barn av en separation mellan föräldrarna. Exakta tal är inte möjliga att ge, men av allt att döma är ändå storleksordningen riktig. Under åren 1998 och 1999 har andelen barn som varit med om en separation ökat något, från 3,46 till 3,54 per 100 barn. Bland barn med samboföräldrar har separationsfrekvenserna minskat något medan den ökat bland barn med gifta föräldrar. /../ De mest komplicerade tvisterna när det gäller vårdnad, boende och umgänge Under 1998 förekom i såväl massmedia som i fackpress en debatt där det befarades att domstolarna slentrianmässigt skulle döma till gemensam vårdnad, trots att det förekommit våld i familjen eller att konflikten föräldrarna emellan var så svår att de inte kunde samarbeta kring barnet. Det understrukna ansvaret för båda föräldrarna att se till att barnets behov av umgänge tillgodoses gjorde att många var oroliga för att en vägran att inte medverka till umgänge med en förälder som t.ex. misstänktes för att ha utsatt barnet för våld av något slag, skulle bedömas som umgängessabotage och kunna medföra att vårdnaden flyttas över till den andre föräldern. Många trodde att den gemensamma vårdnaden även skulle innebära växelvis boende. Det kan konstateras att Domstolsverket inte för någon statistik över domar och beslut avseende vårdnad, boende och umgänge. Det går alltså inte att t.ex. hämta in information om hur många vårdnads-, boende-, eller umgängesdomar som avkunnats ett visst år och vad utfallet blivit. Socialstyrelsen kan därför inte genom denna studie säga om antalet mål i domstol ökat eller minskat i jämförelse med förhållandena före reformen då det inte finns några siffror att jämföra med. Domstolsverket har dock uppskattat antalet domar efter huvudförhandling i denna typ av mål under 1998 till cirka 1 000. Som jämförelse kan nämnas att under år 2 000 (obs ej samma jämförelseår) godkändes totalt 4 143 avtal om vårdnad, boende och umgänge hos socialtjänsten i landet. Någon jämförande statistik finns inte heller här då det är första året Socialstyrelsen inhämtat dessa uppgifter från kommunerna. Eftersom det är första gången dessa uppgifter samlas in får siffrorna dessutom tolkas med en viss försiktighet. Många föräldrar skriver inte heller något avtal om de är överens. Socialstyrelsens studie För att kunna följa upp hur lagreformen tillämpats i praktiken, ombads samtliga tingsrätter att till Socialstyrelsen skicka in domar, avkunnade efter huvudförhandling, avseende vårdnad, boende och umgänge för år 1999. 951 domar avseende vårdnad, boende och umgänge ingår i Socialstyrelsens studie. Många domar kan omfatta såväl vårdnad som boende och umgänge. Andra kan enbart avse boende eller umgänge. 1 543 barn, 793 pojkar och 741 flickor berördes. Åldersspannet är 0-17 år. Socialstyrelsen vill understryka att verket endast gjort en mycket preliminär genomgång av materialet och redovisar det därför enbart i siffror. Socialstyrelsen kommer att bearbeta och analysera materialet vidare. Vilka föräldrar vänder sig till domstol? Ur domarna kan utläsas olika kategorier av föräldrar som vänder sig till domstol. De gäller både föräldrar som ansöker om ensam vårdnad och förälder som önskar få gemensam vårdnad. Förälder som har vårdnaden gemensam med annan förälder ansöker om ensam vårdnad därför att den förälder barnet inte bor med inte utövar något umgänge. Ansökan om ensam vårdnad kan vara ett sätt att få respons från den andre föräldern, att få denne att ta ansvar. Föräldern ansöker om ensam vårdnad för att skydda barnet när den andra föräldern har problem som psykisk sjukdom, missbruk eller kriminalitet. Förälder som vill skydda barnet från en förälder som brukar våld eller lever i en miljö där det förekommer våld. I Socialstyrelsens studie framgår det av ett antal domar (152 st.) att föräldrarna deltagit i samarbetssamtal antingen innan de vänt sig till domstol eller remitterats för samarbetssamtal av domstolen. Fler föräldrar kan ha gått i samarbetssamtal men uppgift om detta saknas i domarna. Hur dömde domstolen? I 250 mål var föräldrarna eniga om gemensam vårdnad. Det kan innebära, antingen att föräldrarna hade gemensam vårdnad före processen och tvisten inte gällde vårdnaden utan boendet eller umgänget, eller att en förälder med ensam vårdnad kom överens med den andre föräldern om att i fortsättningen ha gemensam vårdnad. I 158 mål dömde tingsrätten till gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Det är angeläget att framhålla att det i 135 mål redan förelåg gemensam vårdnad och att tingsrätten inte fann skäl att upplösa denna. I 23 mål hade den ene föräldern inte haft del i vårdnaden före processen. Föräldrarna hade dock oftast varit samboende. I 212 mål tilldömdes modern vårdnaden ensam. I ytterligare 66 mål var föräldrarna ense om att modern skulle ha vårdnaden ensam. I 99 mål hade modern redan ensam vårdnad. Tvisten kunde i dessa fall röra sig om umgänge eller boende eller att fadern önskade få del i vårdnaden och domstolen inte fann skäl att döma till gemensam vårdnad. Samma sak gäller för de 5 pappor som redan hade ensam vårdnad. I 87 mål tilldömdes fadern vårdnaden ensam. I 12 mål var föräldrarna eniga om att fadern skulle ha vårdnaden ensam. I 10 mål förordnades om särskild vårdnadshavare. Övriga 52 domar faller inte inom ramen för någon av dessa punkter. Vårdnad En försiktig analys av vårdnadsdomarna ger vid handen att det gradvis skett en viss förändring i domstolarnas sätt att uttrycka sig. Det första halvåret efter reformens ikraftträdande citerades ofta förarbetena och domarna uppfattas inte som självständiga utan mer försiktigt anpassade till ändringarna i föräldrabalken. Domar avkunnade under det senare halvåret ger intryck av en mer självständig skrivning och det enskilda barnet lyfts fram tydligare. Boende I 32 mål dömdes till växelvis boende. I 24 av dessa var föräldrarna eniga om detta. I 8 fall dömdes till växelvis boende mot en förälders vilja. De flesta barnen bodde redan växelvis eller hade haft mycket tät kontakt med umgängesföräldern. Socialstyrelsen har i sin rapport "Växelvis boende – Att bo både hos pappa och mamma fast de inte bor tillsammans" kommit fram till att barnperspektivet kändes långt borta. Konflikterna verkade till stor del handla om rättvisa mellan föräldrarna. När det gäller boende förefaller det generellt så att där barnet bor då processen inleds, där blir det kvar efter domen. Umgänge Det förekommer i materialet exempel på att domstolen kallar ett i realiteten växelvis boende för umgänge. I domen skrivs att barnet skall bo hos den ena av föräldrarna och ha umgänge med den andre föräldern varannan vecka. Att rätt benämning för boendeformen uttrycks är väsentligt när det gäller bl.a. verkställighet, försörjningsstöd och fördelning av resekostnader för barns umgängesresor. Kostnader I 722 mål, dvs. i cirka 70 procent av de mål som ingår i Socialstyrelsen studie, uppgavs advokatkostnaderna. Total uppgick advokatkostnaderna enbart i dessa mål till 54 693 055 kronor, dvs. 75 752 kronor per mål i snitt. Det är att notera att advokatkostnaderna endast är en del av alla de kostnader ett vårdnads-, boende- eller umgängesmål medför. Kostnader för domstolen med domare och nämndemän är inte inkluderat. Inte heller kostnader för förlorad arbetsinkomst för föräldrar eller kostnader för en vårdnadsutredning. En inte helt ovanlig kostnad kan även vara kostnader en barn- och ungdomsklinik (BUP) har för konsultation och utlåtande om barnet. (Kommentar av Familjerätt på nätet: kostnaden för handläggares inställelse vid domstol förefaller inte heller vara medtagen) /../ Avslutande kommentarer Trots att det är många barn som varje år berörs av föräldrars separation, är det förhållandevis få ärenden som går till huvudförhandling i domstol och där föräldrarna inte lyckas enas. De föräldrar som vänder sig till domstol är de som har de mest komplicerade konflikterna och där man inte ens med hjälp kommit fram till en för barnet lyckad lösning. Det drabbar barn som ständigt utsätts för processar om vårdnad, umgänge, boende och slutligen verkställighet. Detta medför att barn får leva med att inte veta var det hör hemma. Det är lätt att barnperspektivet går förlorat. Om domstolsprocesserna har minskat enligt intentionerna i 1998 års reform, kan den studie som Socialstyrelsen genomfört varken bekräfta eller dementera då jämförbart statistiskt material saknas. Antalet avtal som skrivits och godkänts av socialnämnderna kan inte heller läggas till grund för någon bedömning om det skett en förskjutning av ärendena till socialtjänsten då inte heller där finns jämförbar statistik. Socialstyrelsen ser det som angeläget att den översyn av vårdnadslagstiftningen som aviserats av regeringen även tar upp frågan om möjligheten att kunna följa domstolspraxis i denna typ av ärenden. Genom att Socialstyrelsen från år 2000 hämtar in uppgifter från kommunerna om antalet avtal som skrivits om vårdnad, boende och umgänge i kommunerna kommer det i fortsättningen gå att följa utvecklingen på det området. Farhågor framfördes inför reformen att domstolen slentrianmässigt skulle döma till gemensam vårdnad även om förälder motsatte sig detta och att detta skulle drabba mödrarna. Socialstyrelsen kan konstatera att det i 23 fall dömts till gemensam vårdnad där tidigare en av föräldrarna haft vårdnaden ensam. I övriga 135 fall har domstolen inte funnit skäl att upplösa den tidigare gemensamma vårdnaden. Farhågorna kan knappast sägas ha besannats. En närmare analys av domarna måste dock göras innan det går att säga något definitivt. En intressant fråga, som inte ingått i regeringsuppdraget, är att analysera samhällets kostnader för samarbetssamtal jämfört med kostnader för en domstolsprocess. I studien redovisas endast advokatkostnaderna från de domar som haft med uppgift om detta. Endast kostnader som går att beräkna i pengar är angivna. I Socialstyrelsens rapport "Växelvis boende - Att bo både hos pappa och mamma fast de inte bor tillsammans" redovisar föräldrar på ett mycket påtagligt sätt sina upplevelser av domstolsprocessen. De har upplevt väntan på och genomförandet av själva rättegången som plågsam. De flesta tyckte att rättsprocessen varit onödig och att problemen kvarstod, trots tingsrättsbeslutet. Hälften av de intervjuade föräldrarna hade trots domslut hittat egna lösningar på frågorna om barnens umgänge och boende. Många efterlyste mer hjälp och samarbetssamtal för att lösa inbördes konflikter och för att barnens behov skall komma i centrum. Genom att satsa på utveckling av olika metoder att hjälpa fler föräldrar att komma fram till en lösning bör en rad besparingar och kvalitativa nyttoeffekter för stat, kommun, landsting, advokater, barn och föräldrar kunna uppnås. Detta förutsätter att kommunerna har en beredskap för att ta emot familjer med separationsproblematik så att onödig väntan att få hjälp undviks. Det kan ur länsstyrelsernas kartläggning utläsas att en del kommuner upplever sig ha fått en ökad arbetsbelastning vilket kan öka risken för att föräldrar får vänta på hjälp. Det är viktig att påpeka att samarbetssamtal bara är en metod och att det måste finnas andra möjligheter att tillgå för att stödja och hjälpa föräldrar. Det förebyggande arbetet, att söka hindra att problem i ett parförhållande utvecklas till en konflikthärd, är av väsentlig betydelse. En väl utbyggd föräldrautbildning är ett sätt att nå föräldrar innan konflikten cementeras. Föräldrar kan vända sig till olika instanser för att få hjälp, som till familjerätten, familjerådgivningen, barnavårdscentral, advokat och intresseföreningar för föräldrar m.m. Genomgående är dock att föräldrarna behöver sakkunnig hjälp i frågor som rör familjerätt, barns utveckling och behov och konfliktlösning. I utbildningar för olika professioner är det därför viktigt att frågor om barn och föräldrars separation tas upp på ett sakligt sätt. Socialstyrelsen ser möjligheter att inom ramen för det uppdrag verket har om kunskapsbaserad socialtjänst vidare utveckla socialtjänstens kompetens i dessa frågor. Källa: Socialstyrelsens studie av domar avseende vårdnad, boende och umgänge för år 1999 "Att främja barns bästa vid tvister om vårdnad, boende och umgänge" Punktlista: