Vårdnad/Domstolen Små barn och umgängestvister Barnombudsmannen (BO) har undersökt samtliga domar vid fem tingsrätter under 1998, som rör umgängestvister med barn i ålderskategorin upp till tre år. Totalt har 62 domar för denna ålderskategori granskats. De tingsrätterna i Stockholm, Göteborg, Borås, Sala och Hedemora som ingått i studien. Resultat av BO:s undersökning Studien av de 62 umgängesdomarna tar upp tre huvudaspekter. Den första gäller huruvida umgänget är tvistigt eller överenskommet när domstolen fattar beslutet. Den andra handlar om umgängets omfattning och den tredje, hur domstolen har argumenterat kring umgängesförordnande i förhållande till barnets bästa. I tre av samtliga fall är inget umgänge alls utdömt. I två av dessa fall ansåg rätten att ett umgängesförordnande skulle vara till mer skada än nytta för barnet och i ett fall vägrade pappan ha umgänge med sitt barn. 1. Överenskommet eller tvistigt umgänge I de allra flesta fall där ett barn inte bor med båda sina föräldrar kommer föräldrarna själva överens om hur umgänget ska se ut utan att domstol blir inblandad. Även av de 62 domstolsavgöranden som BO undersökt, framgår det att det är mycket vanligt att föräldrarna kommer överens någon gång under själva domstolsprocessen. Endast 10 av de undersökta 62 fallen är tvistiga i något avseende som gäller umgänget när domstolen avkunnar dom. I 34 av de 62 fall som ingått i BO:s studie, har föräldrarna gjort en överenskommelse om umgänget före eller under förhandlingen. Överenskommelsen kan ha formen av ett avtal som arbetats fram tillsammans med ombud eller mellan föräldrarna själva t.ex. i samarbetssamtal och som de önskar få fastställt i dom. Det kan också vara en överenskommelse som gjorts under den muntliga förberedelsen inför rätten. I 18 fall rör det sig om ett yrkande som medges helt eller delvis. Av vad som framgår av domskälen gör domstolen, i de fall föräldrarna är överens, ingen självständig prövning av umgänget efter vad som är bäst för barnet i det enskilda fallet. Den motiverar umgängesförordnade med att parternas överenskommelse är till barnets bästa. 2. Umgängets omfattning BO har i studien delat in de utdömda tiderna för umgänge i fyra huvudkategorier: Vardagsumgänge, veckoslutsumgänge, veckovis umgänge (framförallt på lov) och sommarlovsumgänge. Studien gör också en jämförelse av hur de olika tingsrätterna har förordnat om umgängets omfattning. Av BO:s undersökning framkommer att det är förhållandevis sällsynt att domstolarna förordnar om vardagsumgänge, även när det gäller de minsta barnen. Någon tydlig koppling mellan vardagsumgänge och barnets ålder med de särskilda behov som då finns, kan inte skönjas i domsluten. Av samtliga 62 mål är det endast i 21 fall som tingsrätterna förordnat om vardagsumgänge. Barnets bästa Att principen om barnets bästa sedan 1998 är förstärkt genom en portalparagraf i FB: s regler om vårdnad och umgänge är ett viktigt steg framåt för att kunna hävda barns behov och intressen. Därmed är dock inte alla problem lösta. Innebörden i uttrycket barnets bästa har inte konkretiserats i förarbeten eller lagtext annat än som en riktlinje. Vad som avses med begreppet inom olika områden är således inte tillräckligt preciserat. Det är ett mångtydigt uttryck som ger utrymme för olika tolkningsmöjligheter. Uttrycket riskerar därför att sakna innebörd eftersom det finns så många olika meningar om hur barnets bästa ska tillgodoses. Det som bedöms vara det bästa för ett barn i en viss situation behöver inte alls vara det för ett annat barn i motsvarande situation. Det enskilda barnets bästa Innehållet i principen om barnets bästa ska tolkas som den bästa tänkbara lösningen för varje enskilt barn. Bedömningen av vad som är barnets bästa måste bygga på kunskap och beprövad erfarenhet i kombination med en bedömning av just detta barns livssituation. Analysen av ett barns bästa ska vara individuell och så långt möjligt vila på vetenskaplig grund med systematisk uppföljning och utvärdering. Inte minst måste barnet självt få ge uttryck för sina åsikter som ska vägas in i beslutet, i den mån detta är möjligt med tanke på barnets ålder och mognad. Barnets vilja BO vill påminna om skrivningarna i propositionen 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge. Där framhålls det att barnkonventionens artikel 12 om barnets rätt att uttrycka sina åsikter är en princip som ger uttryck för respekt för barnets person och egenart. Principen måste dock underordnas hänsynen till barnets bästa, även om barnet nått en viss grad av mognad. Trots detta ska motargumenten vara starka t.ex. att det kan antas medföra bestående men eller fara för barnets hälsa och utveckling för att beslutet ska gå emot barnets vilja. Portalparagraf FB:s portalparagraf 6:2a framhåller att barnets bästa ska komma i främsta rummet då frågor som rör vårdnad, boende och umgänge avgörs. Detta framgår ytterligare i FB 6:15a där det anges att rätten ska besluta om umgänge efter vad som är bäst för barnet. Vid denna bedömning ska särskilt avseende fästas vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Vidare ska risken för att barnet utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa beaktas. Umgänge till för barnet FB 6:15 stadgar att barnet ska ha rätt till umgänge med den förälder som det inte bor tillsammans med. Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. Det framhålls särskilt i förarbetena att umgänget i första hand är till för barnet och att en förälder inte har någon absolut rätt till umgänge med sitt barn. Av förarbetena framgår vidare att barnets intresse och behov av umgänge ska tillgodoses genom ett regelbundet, flexibelt och individuellt anpassat umgängesförordnande. Domstolen ska välja den lösning som bäst kan antas främja att de grundläggande rättigheterna i FB 6:1 blir tillgodosedda, när det gäller t.ex. trygghet för barnet genom stabila relationer. Prövning av barnets bästa Högsta domstolen tar i avgörandet NJA 1988 s. 559 avstånd från schablonmässigt bestämda umgängestider och framhåller att det är viktigt att göra en prövning av barnets bästa och att ta hänsyn till de individuella omständigheterna i det särskilda fallet. I förarbetena till de nya reglerna i FB fastslås att inga ytterligare lagstiftningsåtgärder behö-ver vidtas för att betona vikten av att beslut om umgänge präglas av flexibilitet. Utifrån bestämmelserna i FB 6:19 är det rättens ansvar att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda. Utredningsansvaret är självständigt och föräldrarna som parter i målet har ett mer begränsat inflytande. I vissa fall har socialförvaltningen en roll att lämna upplysningar och företa utredningar. De minsta barnens behov Utgångspunkten för samhällets syn på barns behov vid skilsmässa och separation är att barn behöver ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Framförallt behöver alla barn ha en realistisk bild och en levande kontakt med den förälder barnet inte bor hos. Formerna för hur den kontakten ska upprätthållas måste dock få variera och hänsyn måste tas till barns utveckling och mognad. De minsta barnen upp till tre år har andra behov än en tonåring i detta avseende. De mindre barnen, upp till tre år, behöver rutiner, lugn och stabilitet. Små barn är vanemänniskor och behöver långsamt vänjas vid de nya rutiner som en separation mellan föräldrarna och umgänge med den förälder de inte bor hos innebär. De allra minsta barnen som ännu inte internaliserat föräldrarna, dvs. har en bra inre minnesbild av föräldrarna, behöver en ganska tät kontakt för att bilden av den förälder de inte bor hos, inte ska försvagas. Kontinuitet I Mats Sjöstens kommentar till de nya reglerna i FB om vårdnad och umgänge framgår att ett stabilt och varaktigt förhållande till föräldrar är av väsentlig betydelse för barn. Längre avbrott i kontakten med föräldrarna medför i regel en mycket stor påfrestning för barnet. Sådana avbrott kan få barnet att känna sig varaktigt övergivet och därmed finns det risk för att barnets trygghetskänsla blir störd i grunden. Inte minst allvarligt är upprepade avbrott i kontakten med föräldrarna, vilket kan leda till att barnets känslomässiga bindning till dessa försvagas. Barn har en annan tidsuppfattning och en annan minnesförmåga än vuxna. Först framåt treårsåldern får barnet en mer stabil, varaktig förmåga att inom sig bevara minnesbilder av och föreställningar om föräldrarnas existens. Andra hänsyn Andra faktorer att ta hänsyn till vid bedömningen av frågor om vårdnad och umgänge handlar om hur djup konflikten föräldrarna sinsemellan är och hur de hanterar den. Ytterligare faktorer som kan väga in är äldre syskon som omfattas av samma umgängesförordnande och formen för föräldrarnas tidigare förhållande. Det kan t.ex. innebära en skillnad om båda föräldrarna tidigare bott tillsammans med barnet eller om barnet sällan har träffat den förälder som det ska umgås med. Med tanke på de minsta barnens bristande förmåga att hålla fast minnesbilder finns en annan viktig omständighet som måste tas med i bedömningen. Den handlar om att upprepade avbrott i kontakten med den förälder barnet normalt bor tillsammans med kan innebära en stor psykisk påfrestning för vissa barn. Detta gäller framförallt små barn som har haft en sparsam eller ingen kontakt alls med den andre föräldern.