Vårdnad/Domstolen Andra familjerättsliga mål och ärenden Frågor om barns talerätt och rätt för barnet att i övrigt komma till tals uppkommer också i andra familjerättsliga mål och ärenden. Här skall beskrivas vad som gäller i adoptionsärenden, namnärenden, mål och ärenden om faderskap, mål om underhållsbidrag och förmynderskapsärenden. Arvs- och testamentsärenden lämnas utanför genomgången. Adoption I ärenden enligt 4 kap. föräldrabalken angående adoption har barnet inte talerätt. Den som har fyllt tolv år får emellertid inte adopteras utan eget samtycke (4 kap. 5 §). Barnet har alltså på liknande sätt som i verkställighetsmålen en vetorätt i dessa ärenden och domstolen måste därför ta reda på barnets uppfattning. Vetorätten är emellertid inte absolut. Undantag görs för fall då barnet är under 16 år och skulle skadas av att tillfrågas och för fall då barnet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke på grund av en psykisk störning eller något annat liknande förhållande. Rätt att överklaga beslut i adoptionsärenden har sökanden och den som skall höras i ärendet (4 kap. 11 §). Det torde innebära att även den som skall adopteras, om han eller hon fyllt tolv år, har en sådan rätt att överklaga (Walin, Föräldrabalken och internationell föräldrarätt, 4 uppl. 1986, s. 149). Någon lagstadgad rätt i övrigt för barnet att komma till tals i adoptionsärenden finns inte. Om barnet inte har fyllt 18 år, skall domstolen i ärende om antagande av adoptivbarn inhämta yttrande från socialnämnden (4 kap. 10 §). Namn Regler om förvärv och byte av namn finns i namnlagen (1982:670). I sådana mål och ärenden kan ett barn vara part. Anmälan eller ansökan i mål eller ärende enligt lagen skall dock för den som är under 18 år göras av vårdnadshavaren. Barnet saknar således processbehörighet. Om barnet fyllt tolv år, får dock anmälan eller ansökan göras utan barnets samtycke endast om barnet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat liknande förhållande (48 § namnlagen). Barnet har alltså här, som i verkställighetsmålen och adoptionsärendena, en vetorätt. Någon rätt i övrigt för barnet att komma till tals finns inte föreskriven i namnlagen. Faderskap I faderskapsmål har barnet ställning som part. Talan om fastställande av faderskap väcks av barnet (3 kap. 5 § första stycket föräldrabalken). Skall inte en viss man anses som far enligt presumtionen i 1 kap. 1 § föräldrabalken, är socialnämnden skyldig att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs (2 kap. 1 § föräldrabalken). Barnets talan får i dessa mål föras av socialnämnden, av modern, om hon är vårdnadshavare, eller av en särskilt förordnad vårdnadshavare (3 kap. 5 § andra stycket i dess nya lydelse, se prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3 och SFS 1994:1433). I mål om hävande av faderskapspresumtionen får ett underårigt barns talan föras av förmyndaren eller i vissa fall av en god man (3 kap. 4 § föräldrabalken). Det är emellertid inte avsett att utesluta en underårig från att själv föra sin talan (se Walin, Föräldrabalken och internationell föräldrarätt, 4 uppl. 1986, s. 101). Den underårige torde enligt Walin ha sådan behörighet, om han har fyllt 15 år och har tillräckligt omdöme. Ett barn som är myndigt skall godkänna en bekräftelse av faderskap. Detsamma gäller enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken i dess lydelse från och med den 1 juli 1995 barn som inte är myndiga men som inte står under någons vårdnad (prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3 och SFS 1994:1433). Av intresse i förevarande sammanhang är de bestämmelser som ger barn rätt att utan hinder av sekretess få del av uppgifter angående sitt ursprung. Enligt 4 § lagen (1984:1140) om insemination har ett barn som har avlats genom insemination rätt att, om det har uppnått tillräcklig mognad, få del av de uppgifter om spermagivaren som har antecknats i sjukhusets särskilda journal. Enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen i lydelse från och med den 1 juli 1994 (se prop. 1993/94:165) har en enskild möjlighet att ta del av annars hemliga uppgifter beträffande andras personliga förhållanden, om uppgifterna är av betydelse för att den enskilde skall få vetskap om vilka hans biologiska föräldrar är. Den enskilde skall ha uppnått myndig ålder för att ha rätt att ta del av uppgifterna. Underhållsbidrag I mål om underhållsbidrag enligt 7 kap. föräldrabalken är barnet part men saknar processbehörighet. Vårdnadshavaren, förmyndare eller socialnämnden får företräda barnet (7 kap. 2 § tredje stycket och 14 § första stycket föräldrabalken). I praxis har föräldrar som tvistar om vårdnaden om barnet enligt 6 kap. föräldrabalken ansetts kunna som parter föra talan i vårdnadsmålet om underhållsbidrag till barnet (NJA 1982 s. 376). I dessa mål har barnet alltså inte ställning som part och inte heller någon lagstadgad rätt att komma till tals. Förmynderskap m.m. I ärenden angående förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap saknar barn under 16 år talerätt. Barn som fyllt 16 år har däremot viss talerätt, vilket framgår av 10 kap. 18 § samt 11 kap. 15 och 21 §§ föräldrabalken. Talerätten innefattaren rätt för barn som fyllt 16 år att ansöka om förordnande eller entledigande av en förmyndare, god man eller förvaltare. Ett barn som fyllt 16 år skall dessutom beredas tillfälle att yttra sig i ärendet, om det kan ske. Rättens beslut får överklagas av var och en som har rätt att göra ansökan, således även av en underårig som har fyllt 16 år. Bestämmelserna om förmynderskap förändras i stor utsträckning från och med den 1 juli 1995. De nu berörda bestämmelserna ändras emellertid inte (prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3, rskr. 1994/95:29, SFS 1994:1433). Däremot upphävs bestämmelser om en motsvarande talerätt i vissa andra ärenden, vilket sammanhänger med att ärendena från och med den 1 juli 1995 handläggs av överförmyndaren i stället för av tingsrätten (se prop. 1993/94:251 s. 291 f.). När det gäller barnets rätt att komma till tals föreskrivs i 12 kap. 7 § föräldrabalken i dess lydelse från och med den 1 juli 1995 att förmyndaren skall, om det lämpligen kan ske, höra den omyndige i angelägenheter av vikt. Regeln gäller dock endast om den omyndige fyllt 16 år. Motsvarande skyldighet åvilar enligt 13 kap. 5 § andra stycket föräldrabalken god man och förvaltare. Även om det inte föreskrivs i 12 kap. 7 § föräldrabalken, är det enligt propositionen naturligt att förmyndaren hör även ett barn som är under 16 år, om barnet har nått tillräcklig mognad och det är fråga om åtgärder som är av vikt för barnet personligen (se prop. 1993/94:251 s. 215). Källa: Prop. 1994/95:224 Barns rätt att komma till tals