Vårdnad/Boende Utvecklingspsykologisk forskning Vad kan utvecklingspsykologisk forskning lära oss om effekterna av växelvis boende för små barn? Studier av olika former av växelvis boende Några direkta studier av växelvis boende och anknytning har vi inte kunnat lokalisera. Den studie som kommer närmast är en av Solomon och George, där man jämfört barn i åldern 12-18 månader i intakta familjer med två grupper av barn till separerade föräldrar, en grupp där besöken hos fadern inkluderade övernattning och en grupp där detta inte var fallet. Resultaten visade att för den separerade grupp, som hade övernattning i samband med besöken, ökade risken för otrygg anknytning i relation till modern. En närmare analys visade att också moderns förhållningssätt var betydelsefullt; de mödrar i övernattningsgruppen, som bedömdes ge sina barn psykologiskt skydd (dvs. verkade för lugn och stabilitet i samband med besöken hos fadern) samt hade ett mindre konfliktfyllt förhållande till fadern, hade barn som var tryggt anknutna till dem. Vad gäller anknytningsrelationen till fadern visade resultaten ingen skillnad mellan de två separerade grupperna, i båda fallen var anknytningsrelationen till fadern mindre trygg än i den intakta gruppen. I alla tre grupperna gällde att barnets anknytningsrelation till fadern var bättre om kommunikationen mellan modern och fadern var väl fungerande. Andra mer strukturella aspekter vad gällde kontakten med fadern, t ex ålder när besöken startade, besöksfrekvensen, total tid med fadern, hade ingen betydelse för anknytningsrelationen. Innan man drar alltför långtgående slutsatser av denna studie bör man notera att en stor del av de studerade föräldrarna aldrig hade bott ihop (eller hade separerat mycket tidigt), samt att det fanns tecken på att det kan ha varit ovan-ligt problemtyngda föräldrar det var fråga om. Ett återkommande resultat i studier av effekter av föräldrar separation på barn är att den viktigaste faktorn för barnets socioemotionella utveckling är i vilken utsträckning det förekommit konflikter och bråk före och i samband med skilsmässan. Det finns t.o.m. resultat som visar att under omständigheter med uttalad pågående konflikt mellan föräldrarna kan kontakt med den förälder som inte är vårdnadshavare ha negativa effekter. Howes sammanfattar en genomgång av studier om anknytning till alternativa vårdgivare (t ex mor-farföräldrar, barnomsorgspersonal) med slutsatsen att bildandet av anknytningsrelationer till dessa tycks likna den mellan mödrar och barn. Även i dessa fall utvecklas anknyt-ningsrelationen på basis av upprepade interaktioner med vårdgivande vuxna. Detta tycks vara fallet både för relationer som utvecklas parallellt med den primära anknytningsrelationen och de som utvecklas sekventiellt. Detta bör således gälla även en separerad förälder som inte är primär vårdgivare. Howes sammanfattar också resultaten från studier som sett till betydelsen av nätverk av anknytningsrelationer, dvs. till den sammantagna effekten av relationen till den primära vårdaren och till alternativa vårdare. Slutsatsen är att även om det är relationen till den primära vårdaren som har störst betydelse, så får man en bättre förståelse om man tar hänsyn också till relationer till anknytningspersoner längre ner i hierarkin. Omvårdnadssystemet, dvs. "föräldramotivationen" (önskan att ge vård och beskydd, känslor av samhörighet etc.) är föga utforskat. Likaväl som anknytningsrelationen, dvs. barnets "band" till vårdgivare, utvecklas över tid och är beroende av upprepade interaktioner, är detta också fallet med omvårdnadssystemet. Sannolikt är det fråga om en komplicerad process där många faktorer bidrar till slutresultatet. Thompson och Laible konkluderar efter en genomgång av studier om effekter på barn av skilsmässa att faderns emotionella band till barnet och den utsträckning i vilken fadern har utövar "aktivt vardagligt föräldraskap" efter skilsmässan har betydelse för barnets anpassning. Källa: SoS rapport 2001 - Växelvis boende Att bo hos både pappa och mamma fast de inte bor tillsammans