Vårdnad/Boende Anknytning till olika personer Bowlby antog ursprungligen att anknytningen till den huvudsaklige vårdaren (oftast mamman) fungerade som mall eller prototyp för utvecklingen av senare anknytningar. Detta har inte kunnat beläggas. I stället visar forskningen att spädbarn utvecklar relationsspecifika anknytningar till respektive förälder, beroende bland annat på hur lyhört och förutsägbart samspelet med respektive förälder varit. Ett annat sätt att studera hur spädbarn utvecklar anknytning är i adoptivfamiljer. Flera studier av anknytningen mellan spädbarn/koltbarn och deras adoptivföräldrar har givit liknande resultat. Barnen utvecklade anknytning till adoptivföräldrarna och den aktuella relationen till dessa hade större betydelse än tidigare utvecklingshistoria, som t.ex. hur många månader man tillbringat på barnhem. På israeliska kibbutzer praktiserades länge ett system med s.k. barnhus, där barnen bodde och dit föräldrarna kom och hälsade på. Barn och föräldrar sov alltså inte i samma hus, utan barnen togs om hand av speciell barnomsorgspersonal. Till skillnad mot många av de barn på institutioner runt om vi västvärlden, som forskningen om effekter av separationer baserats på, är barnen i israeliska kibbutzer inga "riskbarn". Det har därför varit av särskilt stort intresse att följa dessa barns utveckling, för att se hur de påverkas av den ganska speciella barnomsorgsform som barnhusen utgör. Flera studier har visat att andelen barn med otrygg anknytning till sina mammor är klart högre på de kibbutzer som använder "barnhussystemet" jämfört med kibbutzer där barnen sover tillsammans med sina föräldrar och i jämförelse med barn som inte bor på kibbutz. Ytterligare ett sätt att studera anknytningens utveckling, är att följa barn när de börjar i barntillsyn utom hemmet. Sådana studier visar att små barn utvecklar anknytning till viss barnomsorgspersonal, om de ges tillfälle till tillräckligt tät och förtroendefull kontakt med dessa. En stor amerikansk studie följde över 1 300 nyfödda barn under det första levnadsåret och när barnen började i barnomsorg utom hemmet. Andelen barn med trygg anknytning till sina mammor (vid 12 månaders ålder) var oberoende av om barnet hade erfarenhet av barnomsorg utom hemmet eller ej. I särklass störst betydelse för om barnet utvecklat en trygg anknytning till mamman var om mamman under barnets första levnadsår svarat lyhört och förutsägbart på barnets signaler. För barn som var placerade i barnomsorg utom hemmet hade kvalitén på den omsorgen betydelse också för barnets anknytning till mamman. Barnen med trygg anknytning till sina mammor fungerade också bättre tillsammans med barn och vuxna i den alternativa barnomsorgen. Möjligheten att utveckla en anknytningsrelation är alltså inte begränsad till de vårdnadshavare som haft en tät kontakt med barnet under dess första månader eller ens under det första levnadsåret. Däremot tycks det tidiga samspelet mellan mamma och barn ha betydelse för barnets förmåga att utveckla nya relationer. Källa: SoS rapport 2001 - Växelvis boende Att bo hos både pappa och mamma fast de inte bor tillsammans