Vårdnad/Boende Några grundläggande begrepp Anknytning Människan föds, enligt anknytningsteorin, med en evolutionsbiologiskt grundad genetisk programmering för att under sitt första levnadsår knyta an till en eller ett par vårdare. Små barn kan inte låta bli att knyta an, och anknytningen liknar i så motto prägling hos andra djurarter att den sker automatiskt och "instinktivt". Kvalitén på anknytningen varierar däremot kraftigt beroende på hur lyhört och samstämt det känslomässiga samspelet mellan barnet och vårdaren är. Att ett barn knutit an till en vårdare innebär att barnet behöver tillgång till den personen för att söka skydd hos när fara hotar, och att barnet reagerar med stark oro om det separeras från sin huvudsakliga vårdare. Ju yngre barnet är, desto större är kravet på kontinuitet, eftersom barnets minneskapacitet ännu är outvecklad, vilket gör att barnet reagerar kraftigt även på kortvariga separationer, då det inte kan hålla minnesbilden av föräldern levande särskilt länge. Trygg bas Begreppet beskriver förälderns förmåga att utgöra en "hamn" ("a haven of safety") för barnet. Existensen av en trygg bas ger barnet den frihet från ängslan som det behöver för att hänge sig åt sin nyfikenhet och sitt behov av att utforska världen. Först när den upplevda tryggheten minskar (genom yttre hot eller på grund av sjukdom) träder anknytningsbehovet åter i förgrunden. Om, å andra sidan, relationen till föräldern präglas av osäkerhet om dennes tillgänglighet, påverkas förmågan att undersöka världen negativt, eftersom barnet inte kan lita på att föräldern finns där när barnet behöver det. Inre arbetsmodeller I takt med att barnet blir äldre utvecklas också dess förmåga att tänka och minnas (kognition). Med hjälp av sin kognitiva förmåga kan barnet börja skapa föreställningar eller inre arbetsmodeller om sig själv och sina relationer till andra människor. Dessa får betydelse för hur barnet samspelar med de aktuella vårdarna, men också för barnets förmåga att senare knyta varaktiga känslomässiga relationer till andra. De inre arbetsmodellerna, stöttade av barnets förbättrade minneskapacitet, gör att barnet successivt blir mindre sårbart för kortvariga separationer från de primära vårdnadshavarna. Källa: SoS rapport 2001 - Växelvis boende Att bo hos både pappa och mamma fast de inte bor tillsammans