Om barns folkbokföring Även om folkbokföringslagen (1991:481) inte innehåller några särskilda bestämmelser som tar sikte på bedömningen av barns bosättning finns det ändå anledning att helt kort redogöra för dess regler eftersom folkbokföringen – i sig – har betydelse i olika avseenden, bl.a. för frågan om underhållsstöd vid växelvis boende. Folkbokföringsreglerna innebär i korthet följande. En person skall folkbokföras på den fastighet och i den församling där han eller hon är att anse som bosatt (6 § folkbokföringslagen). En person anses vara bosatt på den fastighet där han eller hon regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Den som därigenom kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han eller hon sammanlever med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist. En person anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila på en fastighet där han eller hon under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång i veckan eller i annan omfattning men med en annan förläggning i tiden. Folkbokföringsbestämmelserna utgår från att bosättningen skall bedömas på grundval av faktiska omständigheter. Exempelvis folkbokförs ett barn hos den förälder som barnet faktiskt bor tillsammans med, även om den andra föräldern är ensam vårdnadshavare. Ett domstolsbeslut om boende (eller ett av socialnämnden godkänt avtal) får därför inte någon avgörande betydelse vid beslut om barnets folkbokföring. Däremot är domstolens avgörande naturligtvis en omständighet som vägs in i bedömningen. Flyttningsanmälan för barn under 18 år ska göras av vårdnadshavare. Har barnet två vårdnadshavare ska dessa göra anmälan gemensamt. Den som fyllt 16 år rätt att själv anmäla flyttning och skriver själv under flyttningsanmälan. En flyttningsanmälan från en vårdnadshavare, som inte godkänns av den andre vårdnadshavaren, avvisas av Skattemyndigheten. Myndigheten påbörjar i sådana fall en egen utredning för att fastställa barnets folkbokföring. Kan vårdnadshavarna inte komma överens i frågan får vardera föräldern förse skattemyndigheten med den information som från hans eller hennes synpunkt kan vara relevant för frågans prövning. Generellt gäller att ett barn som bor hos den ena av sina föräldrar ska vara folkbokfört hos den föräldern. Ett barn som bor växelvis hos båda föräldrarna (minst 1/7 hos vardera) ska folkbokföras hos den förälder där barnet med hänvisning till övriga omständigheter anses ha sitt egentliga hemvist. Exempel på övriga omständigheter antalet dygnsvilor hos respektive förälder var skola respektive förskola finns var övriga syskon är folkbokförda barnets vistelser dagtid vems som har ansvar för praktiska angelägenheter fritidssysselsättningar och var kamraterna finns Folkbokföringsreglerna utgår således från att bosättningen skall bedömas på grundval av faktiska omständigheter. Detta stöds av avgöranden i Kammarrätten. Exempelvis folkbokförs ett barn hos den förälder som barnet faktiskt bor tillsammans med, även om den andra föräldern är ensam vårdnadshavare. Om en förälder bor kvar på den adress där familjen bodde före separationen, och barnet bor växelvist hos båda föräldrarna, kvarstår barnets folkbokföring på ursprungsadressen. Om båda föräldrarna flyttat från ursprungsfastigheten görs en ny bedömning av barnets folkbokföring. Ett domstolsbeslut om boende (eller ett av socialnämnden godkänt avtal) får inte någon avgörande betydelse vid beslut om barnets folkbokföring. Däremot är domstolens avgörande naturligtvis en omständighet som vägs in i bedömningen. Skattemyndighetens beslut kan överklagas. Men bara av vårdnadshavarna gemensamt, vilket i praktiken inte sker i de fall vårdnadshavarna inte är överens om flyttningen. Källor: Om barns folkbokföring Ds 1999:30 Skattemyndigheten Göteborg Rätts- och utvecklingsenheten, Mariestad