Vårdnad/Barnen Om medbestämmande, talerätt och partstillhörighet Det finns en utbredd uppfattning hos många föräldrar att ett barn som fyllt 12 år har rätt att bestämma i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Framför allt när det gäller hos vem barnet ska bo. Denna uppfattning saknar dock stöd i lagstiftningen. Däremot finns det i föräldrabalken och socialtjänstlagen bestämmelser om barnets rätt att komma till tals i bland annat familjerättsliga frågor. Uppfattningen, att barn som är fyllda tolv år får bestämma var de ska bo m.m, kan härstamma från vissa bestämmelser i 21 kap. föräldrabalken angående barns rätt att komma till tals i mål om verkställighet av avgöranden om vårdnad, umgänge och överlämnande av barn. Sådan verkställighet får inte ske mot barnets vilja, om barnet har fyllt tolv år eller nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt. Barnet har alltså en vetorätt i dessa fall. Den danske familjeterapeuten Jesper Juul skriver i sin bok "Här är jag! Vem är du?" (se Boktips), att föräldrar står på många sätt inför en mycket komplicerad uppgift när de skall bestämma och fatta beslut å barnens vägnar. Det är viktigt att det är föräldrarna som bestämmer, men det är också viktigt att deras beslut ger barnen så goda utvecklingsbetingelser som möjligt. Det betyder bland annat att föräldrar måste ge avkall på mycket av den makt de traditionellt haft, utan att samtidigt ge ifrån sig ledningen. Centrala juridiska begrepp - partsbehörighet och talerätt Med partsbehörighet avses egenskapen att över huvud taget kunna vara part i en rättegång. Alla fysiska personer, även barn, är partsbehöriga. Att ha talerätt är ett snävare begrepp. Det innebär att någon kan vara part i en viss rättegång. Den som har talerätt i en rättegång har oftast en anknytning till det som rättegången handlar om. Talerätten innefattar normalt framför allt en rätt att starta en process (initiativrätt), rätt att framföra synpunkter i en process (argumentationsrätt) och rätt att överklaga ett avgörande (klagorätt). Reglerna om talerätt i mål om vårdnad och umgänge bygger på uppfattningen att vårdnaden är en rättighet och en skyldighet för föräldrarna. Därför är det normalt bara föräldrarna som är parter och har talerätt i dessa mål. I vissa mål om vårdnad har socialnämnden talerätt. Det gäller vid brister i föräldrarnas omsorg, när barnet stadigvarande har vårdats och fostrats i ett annat hem än föräldrahemmet samt när barnet står under vårdnad av en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare och föräldrarna eller en av dem vill ha vårdnaden. Även om barn alltså själva saknar talerätt i de flesta mål om vårdnad och umgänge, är reglerna sådana att barnet i regel kommer till tals i sådana mål. Man har sökt tillförsäkra barnen en rätt att komma till tals i vårdnads- och umgängesmålen dels genom motivuttalanden om att barnens önskemål skall beaktas, dels genom en särskild lagbestämmelse om att barnet i vissa fall kan höras inför rätten och dels genom bestämmelser om vårdnads- och umgängesutredning genom socialnämndens försorg. I praktiken hörs barn mycket sällan inför rätten, vilket står i överensstämmelse med förarbetsuttalanden. När det förekommer handlar det om att tonåringar hörs. Det är förutsätts att den som gör en vårdnads- eller umgängesutredning skall inhämta och beskriva barnets synpunkter. I 21 kap. föräldrabalken finns vissa bestämmelser om barns rätt att komma till tals i mål om verkställighet av avgöranden om vårdnad, umgänge och överlämnande av barn. Sådan verkställighet får inte ske mot barnets vilja, om barnet har fyllt tolv år eller nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt. Barnet har alltså en vetorätt i dessa fall. Av bestämmelsen följer att domstolen ofta är skyldig att ta reda på barnets vilja och i vissa fall rätta sig efter den. Undantag från barnets vetorätt gäller för de fall då länsrätten finner att verkställigheten är nödvändig av hänsyn till barnets bästa. I mål om verkställighet skall länsrätten som huvudregel hålla muntlig förhandling. På samma sätt som gäller i vårdnads- och umgängesmål får barnet höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. Länsrätten kan bl.a. uppdra åt en lämplig person att försöka klarlägga barnets inställning, om det är möjligt och lämpligt. Enligt lagen om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn får inte överflyttning enligt Haagkonventionen ske till ett annat land, om barnet självt motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas. Enligt samma lag skall rätten innan den avgör ett mål om verkställighet eller ett mål om överflyttning av barn inhämta barnets mening, om det inte är omöjligt med hänsyn särskilt till barnets ålder och mognad. Frågor om barns talerätt och rätt för barnet att i övrigt komma till tals uppkommer också i andra familjerättsliga mål och ärenden. Bl. a. i adoptionsärenden, namnärenden, mål och ärenden om faderskap, mål om underhållsbidrag mm. I mål enligt socialtjänstlagen och LVU är barnet part. Om barnet fyllt 15 år, är det processbehörigt och kan själv föra sin talan i processen. De yngre barnen har inte en sådan behörighet. Enligt lagen bör de dock höras, om det kan vara till nytta för utredningen och det kan antas att barnet inte tar skada av att höras. När socialnämnden gör en utredning om tvångsomhändertagande för vård skall nämnden före ställningstagandet ge den unge, om han fyllt 15 år, tillfälle att yttra sig över vad som kommit fram under utredningen. Mer information om barnets rätt att komma till tals - Domstol