Vårdnad/Barnen Grundläggande hänsyn till barn i en konflikt Torgny Gustavsson Barns bästa är alltid två sammanlevande och samverkande föräldrar. När detta inte är möjligt kan man som minnesregel tala om den minst dåliga lösningen. Nackdelar finns alltid. Var är de mindre och när överväger fördelarna? Föräldrar ska ha förmågan att, när det krävs, åsidosätta sin egen bekvämlighet, egna önskemål, egna känslor, nar barnets behov så kräver - utan att bitterhet och besvikelse skall drabba barnet. Barnets vårdnad har inte med rättvisa mellan föräldrar att göra. Vårdnad kan inte utgöra belöning, kompensation eller bestraffning för hur föräldrarna betett sig mot varandra. Barn behöver alltid bägge sina föräldrar. Bäst tillgodoses detta behov om barnet får träffa föräldrarna tätt, i vardagssituationer och att föräldrarna bor nära varandra. Sedan kan omständigheter ställa särskilda krav på till exempel glest umgänge, korta träffar eller närvaro av en tredje person. Men alla barn behöver en levande och realistisk bild av den förälder som det inte bor med. Barnet kräver, som minimum, rätten att tycka om sina inre bilder av den förälder som det inte träffar. Barns behov kräver att föräldrarnas konflikt avgörs så fort det är möjligt. Ett snabbt avgörande kan ibland vara den minst dåliga lösningen på konflikten. Källa: Proposition 1995:79 sid 325 "Vårdnad, boende och umgänge" -Torgny Gustavsson Ur ett föredrag hållet vid Domstolsverkets seminarium i vårdnadsmål i Mullsjö Göran Svedin Ett barns föräldrar kommer under olika perioder i barnets utveckling att stå det olika nära och representera olika behov. Till exempel är närheten till modern mycket viktig under de första levnadsåren medan behoven av både mamma och pappa är mycket viktig då barnet är i den oidipala utvecklingsperioden (ungefär tre till sex år). Svedin har i samtal med barn uppmärksammat olika faktorer som barn upplever som viktiga. Inga barn vill att föräldrarna ska skilja sig. De önskar att föräldrarna skall flytta ihop igen och att allt ska bli som förr. När inte det är möjligt vill barn att föräldrarna skall bo nära varandra så att det blir lätt att umgås. Ett barn har en starkt utvecklad rättvisekänsla. Barnet vill inte att en förälder skall bli missgynnad. De vill att föräldrarna skall sluta att bråka och de vill hålla sig utanför konflikten. Små barn som inte internaliserat föräldrarna, det vill säga har en bra inre minnesbild av föräldrarna, behöver ett ganska tätt umgänge för att inte glömma dem. När barnet blir äldre behöver det en tät och regelbunden kontakt för att hålla kvar och utveckla relationen till umgängesföräldern och för att det skall kännas meningsfullt för dem att träffas. Svedin förordar att man utformar umgänget flexibelt utifrån barnets behov, och att umgänget inrymmer vardaglig såväl som helgkontakt. Man bör således undvika schablonmässiga umgängesscheman. Man bör, om föräldrarna befinner sig i en stark konflikt, bestämma en umgängesform som varar minst sex till tolv månader. Därefter kan nya förutsättningar, när konflikten kanske avklingat, finnas för nya och fungerande överenskommelser. Källa: Grundläggande hänsyn i en konflikt Göran Svedin, Socialstyrelsen redovisar 1988:11, sidan 39