Vårdnad/Barnen Barn och familj Redogörelse för barnpolitiken i Sverige med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter Båda föräldrarna har ett ansvar. Barn behöver båda sina föräldrar. Föräldrabalkens regler utgår från den principen. För barnets skull är det viktigt att båda föräldrarna är delaktiga i barnets förhållanden och tar ansvar för barnet. Den grundprincipen kommer också till uttryck i barnkonventionen. Där sägs i artikel 18 bl.a. att konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Ett barn står som regel under vårdnad av båda sina föräldrar. Att ha vårdnaden om ett barn innebär ett ansvar för barnets personliga förhållanden och för att barnet får omvårdnad, trygghet och en god fostran. Det innebär också en rätt och en skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets person. Har föräldrarna gemensam vårdnad bestämmer de tillsammans. Bor barnets föräldrar inte tillsammans har föräldrarna ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder som inte bor tillsammans med barnet tillgodoses. Samförståndslösningar för barnets skull Barn har behov av nära och goda relationer till båda sina föräldrar även om föräldrarna inte bor tillsammans. Föräldrabalkens regler bygger på den uppfattningen. Det är självklart att barnets möjligheter till en nära och god kontakt med båda föräldrarna underlättas om föräldrarna kan samarbeta i frågor som rör barnet. Det ligger också i sakens natur att förutsättningarna för ett sådant samarbete är bättre om föräldrarna själva kan komma överens i frågor som rör barnet än om avgörandet måste överlämnas till domstol. En tvist kan dessutom lätt bli mer konfliktfylld när föräldrarna uppträder i domstol än vad den annars skulle vara. Det gör det önskvärt med en ordning där frågor om vårdnad m.m. så långt möjligt kan handläggas i mindre konfliktskapande former och utanför domstolarna. Sedan den 1 mars 1991 är kommunerna skyldiga att sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor om vårdnad om barn och umgänge med barn (samarbetssamtal). Samarbetssamtal har visat sig vara ett bra instrument för att lösa konflikter. Genom 1998 års vårdnadsreform (prop. 1997/98:7 och bet. 1997/98:LU12) kan man säga att lagstiftaren har gått vidare med inriktningen att frågor om vårdnad m.m. i största möjliga utsträckning skall hanteras utanför domstolarna. Skyldigheten att erbjuda samarbetssamtal gäller numera även barnets boende. Det är vidare sedan den 1 oktober 1998 möjligt för föräldrar som är ense att reglera frågor om vårdnad, boende och umgänge genom avtal som godkänns av socialnämnden. Kommunerna är också skyldiga att sörja för att föräldrar får hjälp att träffa avtal om vårdnad m.m. Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att stödja utvecklingen av samarbetssamtal för att främja barnets bästa vid tvister om vårdnad m.m. Uppdraget skall redovisas den 31 mars 2001. Barnets rätt till båda sina föräldrar Gemensam vårdnad är ett viktigt inslag i den utveckling som har skett mot en starkare betoning av barnets intressen, och möjligheterna till gemensam vårdnad har utvidgats successivt. Syftet med bestämmelserna om gemensam vårdnad är framför allt att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. Ett gemensamt rättsligt ansvar kan många gånger bidra till det. Redan år 1983 infördes en regel om att den gemensamma vårdnaden - om ingen av föräldrarna vill ha en ändring - fortsätter efter en skilsmässa utan att domstolen behöver fatta något beslut om det. Samtidigt infördes möjligheten för ogifta föräldrar att få gemensam vårdnad genom en enkel anmälan till pastorsämbetet. Sedan den 1 mars 1991 kan ogifta föräldrar i samband med faderskapsbekräftelsen anmäla att de vill ha gemensam vårdnad. År 1991 ändrades reglerna också på så sätt att gemensam vårdnad kunde komma i fråga inte bara om föräldrarna var ense om det utan också om ingen av dem motsatte sig den vårdnadsformen. Den 1 oktober 1998 vidgades domstolarnas möjligheter att döma till gemensam vårdnad ytterligare; gemensam vårdnad kan i dag komma i fråga även om en förälder motsätter sig en sådan ordning. En förutsättning är dock att gemensam vårdnad är bäst för barnet. För att underlätta för föräldrar att ha gemensam vårdnad har vidare införts en möjlighet för domstol att besluta om umgänge när föräldrarna har gemensam vårdnad. Ville en förälder tidigare få umgänget reglerat var han eller hon tvungen att begära ensam vårdnad och i andra hand, för den händelse vårdnaden tillerkändes den andra föräldern, yrka umgänge med barnet. Sedan den 1 oktober 1998 kan domstol vidare besluta om hos vem av föräldrarna barnet skall bo, om föräldrarna har gemensam vårdnad. Före 1998 års vårdnadsreform skulle den gemensamma vårdnaden alltid lösas upp om någon av föräldrarna begärde det och motsatte sig fort- satt gemensam vårdnad. Ensam vårdnad kunde aldrig ändras till gemensam vårdnad om en av föräldrarna motsatte sig det. Den omständigheten att en förälder motsätter sig gemensam vårdnad behöver emellertid inte alltid innebära att den vårdnadsformen inte är till barnets bästa. Här som annars måste barnets bästa bedömas efter en allsidig prövning av förhållandena i det enskilda fallet. Det är mot den bakgrunden man skall se 1998 års vårdnadsreform och de mer flexibla regler som då infördes. Det finns situationer där gemensam vårdnad inte är bäst för barnet. En förälders motstånd mot gemensam vårdnad får givetvis inte negligeras. I förarbetena till 1998 års vårdnadsreform betonas att möjligheten att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja skall användas med stor försiktighet och lyhördhet. Det framhålls vidare att gemensam vårdnad mot en förälders vilja bör vara utesluten i de fall där den ena föräldern utsätter en familjemedlem för våld, trakasserier eller annan kränkande behandling (jfr Högsta domstolens dom 2000-06-29 i mål nr 5367-99). Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag påbörjat en studie av konsekvenserna av 1998 års vårdnadsreform och dess påverkan på socialtjänstens familjerättsliga arbete. Inom ramen för studien har Socialstyrelsen begärt in samtliga domar som meddelats efter huvudförhandling under år 1999 i mål om vårdnad m.m. I en första preliminär redovisning av de domar som inkommit till Socialstyrelsen vid halvårsskiftet 1999 framgår bl.a. att domstol beslutat om gemensam vårdnad mot den ena förälderns vilja i 73 mål. I 47 av dessa mål har domstolen vägrat att lösa upp en redan existerande gemensam vårdnad. I 50 mål har föräldrarna enats om att modern skall ha ensam vårdnad och i 133 tvistiga mål har modern fått ensam vårdnad. Fadern har fått ensam vårdnad i 50 mål och i 134 mål har föräldrarna varit ense om gemensam vårdnad. Socialstyrelsen kommer att redovisa uppdraget senast den 31 mars 2001. Ingenting i de resultat som hittills presenterats tyder på att domstolarna schablonmässigt skulle döma till gemensam vårdnad. I samband med 1998 års vårdnadsreform uttalade regeringen att reformen skulle utvärderas när den hade varit i kraft en tid. Som framgått ovan har utvärderingen redan inletts. En tidsplan för den fortsatta utvärderingen har också bestämts. Tanken är att Regeringskansliet bl.a. skall hålla en offentlig utfrågning med berörda myndigheter och organisationer under hösten. Utfrågningen ingår som ett led i Justitiedepartementets eget arbete med att få kunskap om konsekvenserna av 1998 års reform. Den egentliga utvärderingen kommer därefter att anförtros en utredning med sakkunniga och experter. Arbetet med utformningen av direktiv till utredningen kommer att påbörjas efter utfrågningen. I samband med utvärderingen av 1998 års reform skall 21 kap. föräldrabalken, som innehåller regler om verkställighet, ses över i ett barnperspektiv. Även andra frågor om vårdnad m.m. kommer att uppmärksammas. En sådan fråga är möjligheten för närstående (t.ex. mor- och farföräldrar) att väcka talan om umgänge med barnet och om överflyttning av vårdnaden. Ogifta föräldrar Är föräldrarna gifta med varandra när barnet föds får de automatiskt (direkt på grund av lag) gemensam vårdnad om barnet. Är föräldrarna ogifta får modern ensam vårdnad vid barnets födelse. I samband med 1998 års vårdnadsreform uttalades att det fanns goda skäl att överväga om det är möjligt att göra automatisk gemensam vårdnad till huvudprincip även för ogifta föräldrar. På uppdrag av Justitiedepartementet har därefter utarbetats departementspromemorian Gemensam vårdnad för ogifta föräldrar (Ds 1999:57). I promemorian föreslås att föräldrar som inte är gifta med varandra när barnet föds skall få gemensam vårdnad när tre månader har förflutit från det att faderskapet fastställts genom en bekräftelse som har godkänts av socialnämnden. En förutsättning skall dock vara att inte någon av föräldrarna inom denna tid till socialnämnden anmäler att han eller hon motsätter sig gemensam vårdnad. Gör någon av föräldrarna en sådan anmälan skall modern enligt promemorian fortsätta att vara ensam vårdnadshavare för barnet. Promemorian har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Växelvis boende Inom ramen för arbetet med att överväga automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar gav Justitiedepartementet våren 1999 ett uppdrag till en barnpsykiatrisk expert att belysa bl.a. frågor om gemensam vårdnad och växelvis boende. Uppdraget redovisades sommaren 1999 och finns intaget i en bilaga till departementspromemorian Gemensam vårdnad för ogifta föräldrar (Ds 1999:57). I december 1999 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra studier och sammanställa kunskap om hur små barn påverkas av växelvis boende samt att utreda hur berörda parter bäst kan få information och stöd så att barnets bästa kan tillgodoses. Uppdraget skall redo visas senast den 31 mars 2001. Barnen i befolkningen Omkring 95 procent av alla nyfödda barn föds in i en familj med båda de ursprungliga föräldrarna. Ungefär hälften av föräldrarna är gifta och hälften är sambor. Även om föräldrarna är ogifta när barnet föds gifter sig de flesta så småningom med varandra. Bland tonårsbarnen är närmare 70 procent av föräldrarna gifta med varandra, ca 6 procent är sambor medan ungefär 25 procent är ensamstående. Drygt 80 procent av alla barn har hemmaboende syskon. Syskonskaran är dock olika stor beroende på vilken åldersgrupp man studerar. Bland de allra yngsta barnen är andelen utan syskon störst. Flest hemmaboende syskon har 10-åringarna. I den åldern har de yngre syskonen blivit till samtidigt som de äldre inte hunnit flytta hemifrån. Ungefär 45 procent av 10-åringarna har ett hemmaboende syskon, 31 procent har två, 9 procent har tre och 4 procent har fyra syskon eller flera. Cirka 11 procent saknar hemmaboende syskon, oftast i ensamförälderfamiljen. Separationer mellan föräldrar Varje år drabbas över 50 000 barn av en separation mellan föräldrarna. Oftast sker separationen när barnen är mellan två och fyra år. Sedan avtar separationsfrekvensen med barnens stigande ålder. Med tiden blir det ändå alltfler som lever åtskilda från en av sina ursprungliga föräldrar. Av treåringarna bodde 16 procent skilda från en av sina ursprungliga föräldrar, att jämföra med 35 procent av 17-åringarna. Majoriteten av alla barn lever med båda sina ursprungliga föräldrar ända upp i vuxen ålder, men sedan år 1986, då uppgifterna började mätas, har separationer blivit alltmer vanliga. Mellan åren 1986 och 1998 har separationstalen ökat från 2,51 till 3,46 barn av 100 i åldern 0-17 år. Risken att som barn behöva uppleva en separation är betydligt större om föräldrarna är sambor jämfört med om de är gifta. Under år 1998 drabbades i genomsnitt 5,80 barn per 100 till föräldrar som var sammanboende men ogifta, jämfört med 2,71 barn per 100 till gifta föräldrar. Medan separationsfrekvensen minskar med barnets ålder bland gifta, är den i det närmaste oförändrad bland barn till sambor. Det finns också skillnader i separationsrisker beroende på föräldrarnas födelselandseparationer är vanligare bland barn till föräldrar med utländsk bakgrund. Allra högst är separationsrisken när mamman är född i Sverige och pappan är född utomlands. Är föräldrarna gifta vid barnets födelse får de automatiskt gemensam vårdnad om barnet. Vid en skilsmässa fortsätter de att ha gemensam vårdnad, såvida inte annat beslutas. Är föräldrarna ogifta vid barnets födelse, får modern automatiskt ensam vårdnaden. Samboföräldrarna kan dock få gemensam vårdnad genom en anmälan av dem båda i samband med faderskapsbekräftelse, vilket sker för 95 procent av barnen. För såväl gifta föräldrar som samboföräldrar fortsätter den gemensamma vårdnaden som regel efter en separation. Så var det i slutet av år 1998 för 93 procent av gemensamma barn till föräldrar som varit gifta, och för 81 procent av barnen till f.d. sambor. Vid gemensam vårdnad var barnen i slutet av år 1998 i övervägande fall folkbokförda hos mamman. Det gäller också i de fall någon förälder har ensam vårdnad, eftersom ensam vårdnad oftast tillkommer mödrar. Gemensam vårdnad förekommer lika ofta för pojkar som för flickor oavsett om föräldrarna varit gifta eller sambor. Det gäller också ensam vårdnad. Ett mindre antal barn, ungefär 4 procent, av dem vars föräldrar har separerat bor ungefär lika mycket hos var och en av föräldrarna. Det förekommer oftare bland tjänstemannafamiljer än bland arbetare. Resultaten gäller vid intervjuer med föräldrar. Frågar man i stället barnen själva uppger 10 procent att de bor växelvis hos föräldrarna. Kontakter mellan barn och den särlevande föräldern har blivit alltmer vanligt. Utvecklingen mellan åren 1985 och 1993 (de senaste mättillfällena) visar dels att en större andel barn träffar sin särlevande förälder, dels att kontakterna har blivit tätare. Under år 1993 träffade 11 procent av barnen den särlevande föräldern dagligen och 16 procent hade kontakt minst en gång i veckan. Så många som 20 procent träffade dock den särlevande föräldern mer sällan än någon gång i månaden, medan 9 procent inte hade någon kontakt alls. Nya uppgifter kommer att publiceras Källa: Utdrag ur Regeringens skrivelse 1999/2000:137