Frågor och Svar/Blandat Hur bemöter man svartsjuka och avundsjuka mellan barn? Jag undrar hur man bemöter och hanterar svartsjuka och avundsjuka mellan barn i en nybildad familj med barn från bådas tidigare förhållanden. Svartsjuka kan visa sig på väldigt olika sätt hos olika barn och ibland kan det ta lång tid innan man förstår att det är fråga om svartsjuka när man får problem inom den nya, ibland stora familjen. Ett barn bor hos sin mamma och umgås med sin pappa i hans nya familj. Han är svartsjuk på den nya familjens "hemmabarn" trots att han själv innerst inne föredrar att bo kvar med sin mamma. Vad jag menar är att det inte alltid går att göra självklara val som man trivs och mår bra med. Ibland måste man välja mellan saker man egentligen inte kan välja mellan och mår dåligt hur man än gör. Det här barnet har inte valt att bo med sin mamma, han är bara 8 år, men jag tror inte att han skulle vilja välja bort henne. Svartsjukan yttrar sig i elakhet mot de mindre barnen i den "nya" familjen, dåligt humör, krav på dyra leksaker och hotelser om att han inte vill komma hit mer. Det här utgör ett stort problem i den nya familjen. Hur ska man bemöta det? Svar: Din fråga handlar om en åttaårig pojke som bor hos sin mamma och som umgås med sin pappa i hans nya familj. Där träffar han pappas nya fru och deras barn, dvs hans halvsyskon. Du antyder också att han inte valt att bo hos sin mamma. Han beter sig svartsjukt mot sina halvsyskon. Jag känner inte familjen eller pojken och kan därför bara ge dig några kortfattade och allmänna synpunkter. Först måste du ta ställning till om problemet är så pass stort att ni behöver professionell hjälp, till exempel från Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen på orten. Personligen tror jag inte att det behövs. Det kan räcka med att försöka förstå hur pojken upplever sin situation. Börja med att ta reda på hur han upplever boendet hos mamman och hur han upplever umgänget hos pappan. Kanske han fortfarande bär på orealistiska förhoppningar att pappa och mamma ska bo tillsammans igen. Kanske han är mycket besviken över att inte få bo hos pappan. Kanske han känner besvikelse över att pappan, i hans tycke, ägnar sig för mycket åt halvsyskonen när han är på besök. Kanske han reagerar på dig som styvmamma. Om problemen beror på en konkurrenssituation mellan barnen kanske halvsyskonen under en kortare ska vara hos någon anhörig under större delen umgänget. Då får pojken pappans odelade uppmärksamhet och det blir kanske också lite stillsammare i huset. Pojken kanske bara är förvirrad. Han kanske upplever att mycket är oklart. Då ska ni naturligtvis tydliggöra vad som är bestämt och vad som kommer att hända. Det kan vara bra att hela tiden benämna vad som sker utan att för den skull skuldbelägga pojken. Förklara, och positivt förstärka, att så här ligger det till och så kommer det att vara. Till exempel kan pappan säga: - Mamma och jag ska inte bo tillsammans mer. Men vi är sams och tycker bra om varandra. Nu har vi bestämt att ska du bo hos mamma och vara hos mig ofta. Jag hoppas att du och min nya fru ska bli vänner. Och jag tycker lika mycket om dig som dina syskon. Jag märker att du ibland är elak mot dem. Men jag tror inte att du egentligen vill vara det. Om du är arg och ledsen över något så måste du berätta det för mig. 2006-02-19