Frågor och Svar/Barns vilja Får en 15-åring bestämma själv om hon ska fara till umgängesföräldern? Får en 15-åring själv bestämma att hon ej ska fara till umgängesföräldern? Modern har genom soc skickat ett umgängesschema till mig, vilket jag har godkänt (varannan helg). Vad gör jag då schemat aldrig följs? Modern säger att hon ej kan bestämma över dottern, hon får göra som hon vill (pga åldern). Är det inte viktigt för ett barn att umgås med sin far? Är det alltid till barnets bästa att följa barnets vilja? I skolan går det inte så bra med betygen, skolk förekommer och att hon går ut mitt i en lektion. Hon blir dessutom mobbad och har ej så många vänner. Hur ska jag bära mig åt för att kunna hjälpa henne? Familjerätten och BUP är involverade i våra problem men där får jag inget gehör för mina åsikter. Allt verkar styras av vad barnet för tillfället vill. Jag ska väl tillägga att vi har gemensam vårdnad. Får modern byta efternamn på vår dotter utan att jag också skrivit på något papper? Modern har återtagit sitt "flicknamn" efter vår skilsmässa och har skrivit in vår dotter med detta namn i tex skolan och hos BUP. Kan det vara lagligt att kalla henne för något som hon egentligen inte heter? Det verkar som att jag som pappa inte har några rättigheter gällande min dotter, jag har inget att säga till om. Hur kan det vara så när man har gemensam vårdnad? Svar: I den här situationen tycker jag inte att det handlar om en pappas rättigheter, som umgängesförälder, vid gemensam vårdnad. Det verkar handla mer om hur man förhåller sig till en vilja formulerad av en femtonåring ungdom. Om ett barn, som fyllt 15 år och har uppnått en viss mognad, säger nej till umgänge så kommer i normalfallet ingen domstol att tvinga barnet till umgänge mot dess vilja. Därmed kan man säga att barnet själv, i praktisk mening, kan bestämma i fall barnet vill umgås med den andre föräldern. Jag håller med dig om att ett barn behöver umgås med båda sina föräldrar. Och man ska verka för att barnet får möjlighet att träffa den förälder som barnet inte bor med. Men en tonåring har inte samma behov av sina föräldrar som det lilla barnet. Andra saker, till exempel kamrater, har kanske för stunden större betydelse. Föräldrar får ofta, i tonåringens liv, stå för en grundtrygghet och stabilitet i tillvaron. De skall finnas till för den unge när det behövs och när den unge (ofta självupptaget) vill det. Vilket kan kännas frustrerande för den vuxne. Det bästa sättet att hjälpa din flicka är förmodligen att lyssna på henne och vara följsam. Det betyder inte att du skall kravlöst låta henne få som hon vill. Berätta vilka gränser som gäller för att på så sätt hjälpa henne ta rätt beslut. Och om hennes sociala situation blir ohållbar bör du, så som redan skett, be om samhällets stöd, närmare bestämt från socialtjänsten och sjukvården (BuP). En vårdnadshavare har, oavsett kön, omfattande rättigheter och skyldigheter gentemot sitt barn. Men i takt med stigande ålder och mognad har föräldrar begränsade möjligheter att gripa in om barnet vägrar att göra som föräldrar vill. Och när det gäller frågan om din dotters umgänge verkar det inte finns inga skäl att med tvångsmedel gå in och styra. Till skillnad om hon , genom sitt levnadssätt, utsätter sig sig för fara genom missbruk, kriminalitet och motsvarande beteenden. När ni har gemensam vårdnad skall du och modern tillsammans anmäla till skattemyndigheten om namnbyte. Vill inte du medverka till namnbytet måste modern gå till domstol för att namnet ändrat. Domstolen kan besluta om namnbyte, mot din vilja, om det anses förenligt med flickans bästa. 2006-07-24