Frågor och Svar/Barns vilja Barnen vill inte åka till sin far - vad ska jag göra? Vi har tre barn som idag är 14, 12 och 7 år gamla. Vårdnaden är gemensam. Barnen bor hos mig men träffar pappan varannan helg. Han är omgift med en kvinna som har två barn sedan tidigare, två tjejer på 8 och 12 år. De ska inom kort ska flytta till dem. Ett problem är att mina flickor känner sig utkonkurrerade av dessa flickor. Jag förstår mina barn. Deras far har alltid satt sina egna barn i "andra rummet". Kanske för att han inte skall verka orättvis mot sin nya hustrus barn. Ett annat problem är att pappan på senare år har börjat uppfostra dem. Han har aldrig tidigare varit engagerad, varken i deras uppfostran eller omvårdnad. Hans uppfostran har bland annat inneburit att han "kastat ut" fjortonåringen två gånger. En gång på sportlovet 2001, och den andra gången nu efter nyårshelgen. Han motiverar det med att "hon inte kan rätta in sig i ledet". Hon är välkommen tillbaka först om hon kan uppföra sig, säger han. Flickan mår dåligt och känner sig bortkastad av sin pappa. Även om båda har del i grälet borde pappan, enligt min mening, visat sig vuxen och tagit initiativ till att reda ut situationen. Även tolvåringen känner sig orättvist behandlad av sin pappa. Ofta får hon höra "kan inte du hålla käften" ifall hon säger något. Det här är givetvis min tolvårings version, men jag tror på henne. Det har lett till att hon, sedan nyår, vägrar att åka till sin pappa. Som det ser ut kommer ingen av barnen att vilja åka till sin pappa nästa helg. Jag tror inte att pappan är intresserad av samarbetssamtal. Han anser att barnen skall rätta sig efter det som gäller. Jag är medveten om att jag ska underlätta barnens umgänge med sin far. Men vad sjutton ska jag göra? Svar: Jag håller med om att det är vuxna som ska bestämma i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Efter att ha lyssnat barnens eventuella önskemål. Barn ska inte behöva belastas med att lösa sina föräldrars oförmåga att fatta nödvändiga och kloka beslut. Som oftast innebär kompromisser som båda föräldrarna kan leva med. Jag föreslår att du gör följande. Prata med fadern om att barnen inte vill åka till honom och berätta varför. Även om du kanske redan har gjort det flera gånger. Säg till honom att ni har ett gemensamt problem som ni bara kan lösa tillsammans. Även hans hustru bör (delvis) vara med i diskussionen eftersom umgänget berör henne och hennes barn. Men det är du och barnens far som ska bestämma hur ni ska göra. Föreslå honom, även om att han inte är intresserad, att ni ska gå till familjerätten/familjerådgivningen för samarbetssamtal (eller medling). Fortsätt att stötta dina barn och befria dem från den känsla av skuld som de kanske känner. Barn brukar ofta ta på sig skulden för att föräldrar bråkar. 2006-07-24