Frågor och Svar/Barns vilja Är pojken helt rättslös eftersom han är under 12 år? För ett år sedan berättade min son att han har blivit slagen av sin pappa i flera år och att han inte vill träffa honom mera. Jag kan också tillägga att pappan slog mig när vi var ihop så det min son berättar känner jag tydligt igen. Pappan blånekar och säger till myndigheter att jag manipulerar pojken att säga detta. Nu har slutligen familjerätten kommit fram till att det bästa för pojken är ett begränsat umgänge med pappan på dagtid med kontaktman och att jag borde få enskild vårdnad. Nu skall vi till tingsrätten och han har en massa vittnen (kompisar) som skall intyga vad hemsk jag är och hur bra pappa han är. Jag är väldigt orolig hur de skall döma, idag verkar det vara slentrian att döma till gemensam vårdnad. Tar de ingen hänsyn alls till de pojken har berättat? Han är 11 år och fem månader! Är han fortfarande helt rättslös som så många andra barn under 12 år? Svar: När de nya vårdnadsreglerna införs kommer man bättre ta hänsyn till yngre barns vilja. Från och med 1 juli 2006 försvinner nämligen den så kallade 12 års gränsen. Avgörande blir istället om barnet nått en sådan ålder eller mognad att barnets inställning ska få en stor betydelse. Bestämmelsen i FB 21 kap. 5 §, avseende verkställighet, innehåller före ändringen en åldersgräns (12 år). Den har felaktigt kommit att uppfattas av många föräldrar som att barn har rätt att bestämma var de ska bo, och mycket annat, vid tolv års ålder. Men lagen säger att åldersgränsen endast ska ses som ett riktmärke. Av bestämmelsen framgår nämligen att domstolen med beaktande av barnets mognad kan ta hänsyn till viljan hos ett yngre barn men också kan besluta om verkställighet i strid mot viljan hos ett äldre barn. I och med den nya vårdnadsreglerna försvinner således åldersgränsen (12 år). Genom att inte knyta hänsynen till barnets vilja till en bestämd åldersgräns ökas möjligheten att lägga vikt vid yngre barns synpunkter. När domstolen tar ställning är utgångspunkten ett barnperspektiv och respekten för barnets fulla människovärde samt integritet. Att ha ett barnperspektiv vid beslutsfattandet innebär att man försöker förstå barnet och ta reda på hur barnet uppfattar sin situation och eventuella förändringar – att se med barnets ögon. Det handlar också om att analysera vilka följder olika beslutsalternativ kan få för barnet. I detta ingår att lyssna på barnet. Därmed inte sagt att barnets åsikter alltid måste följas. Det är i sista hand den vuxne som utifrån sina kunskaper och erfarenheter måste fatta beslutet och ta ansvar för det. 2006-06-03