Förmyndare Förvaltarskap Möjligheten att omyndigföklara en person avskaffades 1 januari 1989 och ersattes med förvaltarskap. Förvaltarskap är en tvångsåtgärd som kan genomföras mot den enskildes vilja. Förvaltarskap anordnas för vuxna. Beslut om förvaltarskap Det är tingsrätten som beslutar om anordnande av förvaltarskap och förordnar en förvaltare. Det sker vanligtvis efter ansökan från överförmyndaren. Eftersom förvaltarskapet innebär ett stort ingrepp i den personliga integriteten prövas frågan restriktivt. Överförmyndaren kan entlediga respektive utse ny förvaltare om den tidigare inte skall ha kvar uppdraget. Förutsättningar En förvaltare förordnas när det inte är tillräckligt med ett godmanskap. Utöver de förutsättningar som gäller för att förordna en god man krävs att en läkare intygar att den enskilde är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Som exempel på en situation där godmanskap inte är tillräckligt och där förvaltarskap kan bli nödvändigt är då en person, till följd av funktionshinder eller missbruk, inte kan hantera sina tillgångar och därmed riskerar att bli vräkt och sakna medel till sin dagliga livsföring. Rättshandlingsförmåga Förvaltarskapet innebär att huvudmannen helt förlorar sin rättshandlingsförmåga i de delar som omfattas av förvaltarskapet. Förvaltarskapet kan begränsas och anpassas till behovet i varje enskilt fall. Det kan t.ex omfatta förvaltning av en viss fastighet eller en viss del av den enskildes kapital. Vem kan ansöka? Den enskilde kan själv göra en ansökan om förvaltarskap till tingsrätten. Ansökan till tingsrätten kan även göras av en god man, anhöriga eller av överförmyndaren. Socialnämnden har en skyldighet att anmäla behovet av en förvaltare till överförmyndaren. En sådan anmälan skall innehålla sociala uppgifter motsvarande vad som gäller anmälan om behov av en god man samt ett läkarintyg. Nämnden är skyldig att göra en anmälan även om det inte går att få ett läkarintyg. Utifrån anmälan ansvarar då överförmyndaren för den fortsatta utredningen. Vem kan utses till förvaltare? Det framgår av lagtexten att till förvaltare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna som är myndig och själv inte har förvaltare. (FB 11 kap 12 §) Den enskilde kan själv begära att få en viss person som förvaltare och få denne förordnad om det inte är olämpligt. Förvaltaren behöver inte vara svensk medborgare men skall ha grundläggande kunskaper om det svenska samhället och behärska det svenska språket i tal och skrift samt ha de kvalifikationer som krävs för att sköta förvaltarskapet. Några speciella yrkesmässiga krav ställs däremot inte. Det är överförmyndaren som bedömer om en person är lämplig som förvaltare genom olika kontroller t.ex. att personen inte befinner sig på ekonomiskt obestånd, inte har försatts i konkurs eller har betalningsanmärkningar eller på annat sätt är olämplig. När en person ska åta sig ett uppdrag som förvaltare måste denne underteckna ett åtagande och lämna intyg om sin lämplighet från två ojäviga personer. Om ett godmanskap ersätts av ett förvaltarskap kan den gode mannen utses till förvaltare om det är lämpligt. I de fall socialnämnden lämnar förslag på förvaltare bör inte någon föreslås som kan tänkas ha eller komma att få egen vinning av huvudmannens angelägenheter eller på annat sätt ha motstridiga intressen. Förvaltarens uppgifter När tingsrätten förordnat förvaltare utfärdar överförmyndaren ett registerutdrag som bygger på tingsrättens beslut och där omfattningen av förvaltarskapet ramgår. Rätten kan också överlåta till överförmyndaren att närmare bestämma uppdragets omfattning. Förvaltarens uppdrag kan vara ett s.k. fullt förvaltarskap, vilket innebär att bevaka huvudmannens rättigheter, sköta ekonomin och sörja för att denne får adekvat vård och omsorg. Det senare betyder inte att förvaltaren själv skall vårda eller praktiskt sköta om sin huvudman utan att se till att denne får den hjälp och omvårdnad som behövs och som skall ges t.ex av socialtjänsten. Huvuduppgiften för förvaltaren är att tillvarata huvudmannens intressen och alltid handla på det sätt som bäst gagnar denne. Förvaltarskap kan också vara begränsat i omfattning eller avse ett enstaka uppdrag. Ett begränsat uppdrag kan ex. gälla förvaltning av en fastighet, viss del av dennes kapital eller att företräda huvudmannen vid en enstaka rättshandling. Om en större förvaltningsåtgärd skall vidtas krävs överförmyndarens godkännande, t.ex. köp och försäljning av fastighet eller bostadsrätt, bodelning, arvsskifte eller upptagande av lån. Förvaltaren skall före den 1 mars varje år till överförmyndaren redovisa sin förvaltning under föregående år. En förvaltare har rätt till ett skäligt arvode för sitt arbete och ersättning för sina kostnader på samma sätt som en god man. Arvodet till förvaltaren skall, om det inte finns särskilda skäl, betalas av huvudmannen om denne har inkomster eller tillgångar som överstiger två prisbasbelopp. I andra fall betalar kommunen. Interimistiska beslut om god man och förvaltare Det kan visa sig att den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller att ett dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för dennes person eller egendom. I sådana situationer skall socialnämnden anmäla att det föreligger ett omedelbart behov av god man eller förvaltare. Socialnämndens anmälan skall göras till överförmyndaren även när det gäller behovet av ett interimistiskt beslut. Tingsrätten kan då fatta ett interimistiskt beslut om god man eller förvaltare i de fall ett slutligt beslut inte kan ges omedelbart. Som exempel på en situation där detta kan bli aktuellt kan nämnas att den enskilde riskerar att vräkas från sin bostad eller av oförstånd utnyttjas ekonomiskt, t.ex. luras att ge bort hela sin pension eller banktillgodohavande och därmed kommer att sakna medel till sin försörjning. Källa: Sv Kommunförbundet cirkulär 2001:32 "Socialnämndens anmälningsskyldighet i frågor som rör god man, förvaltare samt vissa vårdnads- och förmynderskapsfrågor"