Utredning av faderskap och rättegången i mål om faderskap Om ingen man skall anses som far till ett barn på grund av en faderskapspresumtion, är socialnämnden skyldig att försöka utreda vem som är far och se till att faderskapet fastställs. Utredningsskyldigheten gäller barn som står under någons vårdnad och som har hemvist i Sverige. Socialnämnden skall inhämta upplysningar från modern och andra personer som kan lämna uppgifter av betydelse för utredningen. Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet, bör nämnden bereda den som antas vara far tillfälle att bekräfta faderskapet. Nämnden bör verka för att DNA-analys görs om den som kan vara far begär det eller det finns anledning att anta att modern har haft samlag med flera män inom konceptionstiden. Utredningen får läggas ned bl.a. om det visar sig omöjligt att få tillräckliga upplysningar för bedömning av faderskapsfrågan eller om det framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av domstol. Även om en man på grund av faderskapspresumtion skall anses som far till ett barn, har socialnämnden i vissa fall skyldighet att utreda om någon annan man kan vara far till barnet. Talan i mål om faderskap väcks av barnet och förs av socialnämnden i de fall nämnden är skyldig att utreda faderskapet. Nämnden skall föra talan mot den man eller de män som kan komma i fråga som far till barnet. Ett mål om hävande av en faderskapspresumtion får handläggas i samma rättegång som en talan om fastställande av att en annan man är barnets far. Källa: Föräldraskap vid assisterad befruktning för homosexuella Ds 2004:19