Om modern är gift eller ogift Om modern är gift Om modern är gift, anses mannen i äktenskapet automatiskt som barnets far. Det gäller en s.k. faderskapspresumtion (1 §). Presumtionen kan hävas av domstol bl.a. om det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen inte är barnets far. Presumtionen anses automatiskt hävd om mannen i äktenskapet godkänner en annan mans faderskapsbekräftelse. Talan om hävande av faderskap får väckas av mannen i äktenskapet eller av barnet. Är mannen död, kan i vissa fall hans arvingar väcka talan. En annan man som anser sig vara biologisk far till barnet kan däremot aldrig väcka talan om hävande av faderskapet. Om modern är ogift Om modern är ogift, fastställs faderskapet genom bekräftelse eller dom (3 §). En faderskapsbekräftelse är en frivillig handling. Den skall vara skriftlig och bevittnas av två personer. Bekräftelsen skall skriftligen godkännas av socialnämnden och av modern eller av en särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet. Är barnet myndigt eller står det inte under någons vårdnad, skall bekräftelsen i stället godkännas av barnet. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas att mannen är far till barnet (4 §). Har ingen bekräftat faderskapet till ett barn, måste det fastställas genom dom i en rättegång mot den man (eller de män) som det finns anledning att stämma in. Enligt lagtexten i 5 § skall två förutsättningar vara uppfyllda för att en man skall förklaras vara far till ett barn. Den första är att det skall vara utrett att mannen har haft samlag med modern under den tid då barnet kan vara avlat (konceptionstiden). Som bevis kan åberopas t.ex. parternas egna uppgifter, dagboksanteckningar och vittnesmål. Ofta är det inte själva frågan om samlag förekommit som är tvistig utan i stället om samlaget har skett under konceptionstiden. Till hjälp för den bedömningen används tabeller där graviditetstiden relateras till barnets födelsevikt och särskilda ultraljudstabeller som innebär att graviditetstiden relateras till fostrets hjässmått och sitthöjd. Den andra förutsättningen för att en man skall förklaras vara far är att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom. Det krävs då inte att domstolen skall vara övertygad i vanlig mening om att barnet verkligen är avlat av mannen. Vad som skall bevisas är i stället att barnet sannolikt är avlat av mannen. Bestämmelsen fungerar alltså som en bevislättnad för barnet. Det viktigaste hjälpmedlet för sannolikhetsbedömningen är en s.k. DNA-analys, dvs. en undersökning av ärftliga egenskaper hos barn, mor och den utpekade mannen. Som kommer att utvecklas närmare i avsnitt 6 har utvecklingen när det gäller DNA-tekniken lett till en viss förändring av rättstillämpningen. Källa: Föräldraskap vid assisterad befruktning för homosexuella Ds 2004:19