Prop 2004/05:137 Prövningen i socialnämnd och domstol Om ingen man skall anses som far till ett barn på grund av faderskapspresumtionen i 1 kap. 1 § föräldrabalken, skall socialnämnden försöka utreda vem som är far och se till att faderskapet fastställs. Utredningsskyldigheten omfattar endast barn som står under någons vårdnad och som har hemvist i Sverige (2 kap. 1 § föräldrabalken). Om det kan antas att en kvinna skall anses som förälder till ett barn efter assisterad befruktning enligt 1984 eller 1988 års lag, bör nämnden i stället vara skyldig att utreda hennes föräldraskap och se till att detta fastställs. Anledning att göra en utredning kan finnas framför allt om uppgifter från modern eller någon annan tyder på att en sådan behandling har utförts under den tid barnet kan ha kommit till. Socialnämnden bör, på samma sätt som vid fastställande av faderskap, vara skyldig att inhämta upplysningar från modern och andra som kan lämna uppgifter av betydelse för utredningen. Vidare bör nämnden, om föräldraskapet kan bedömas med tillräcklig säkerhet, bereda den kvinna som antas vara förälder tillfälle att bekräfta föräldraskapet. Vad som enligt 2 kap. föräldrabalken gäller för faderskapsutredningar bör alltså gälla också utredningar om föräldraskap. Enligt 2 kap. 9 § föräldrabalken skall socialnämnden utreda faderskapet även i vissa fall där en man på grund av faderskapspresumtionen skall anses som barnets far. Nämnden bör i motsvarande fall kunna utreda föräldraskapet för en kvinna. Behov av en sådan utredning skulle undantagsvis kunna uppkomma om barnet har kommit till genom en assisterad befruktning enligt 1984 eller 1988 års lag och den befruktade kvinnan ingår äktenskap innan barnet föds. Faderskapspresumtionen bör då kunna hävas, och föräldraskapet i stället fastställas för den kvinna som har samtyckt till befruktningen. Det är viktigt att socialnämnden har den kunskap som krävs för hanteringen av utredningar om en kvinnas föräldraskap. Det förutsätts att Socialstyrelsen kommer att sprida information om detta till kommunerna. Det kan erinras om att diskriminering som har samband med sexuell läggning sedan den 1 januari 2005 är förbjuden i fråga om insatser inom socialtjänsten, se 10 § lagen om diskriminering. I 3 kap. föräldrabalken finns bestämmelser om rättegången i mål om faderskap. Motsvarande reglering bör gälla i fråga om det nu aktuella föräldraskapet för en kvinna. Det innebär att en talan om fastställande av föräldraskap kan väckas av barnet och att barnets talan som regel förs av socialnämnden. Om det undantagsvis skulle vara oklart om det finns förutsättningar att fastställa föräldraskapet, kan talan även föras mot en man som kan komma i fråga som far. Talan om faderskap och föräldraskap för en kvinna kan inte prövas samtidigt vid flera domstolar. Om en talan har väckts om hävande av en faderskapspresumtion, kan talan om fastställande av föräldraskapet för en kvinna väckas vid samma domstol och målen handläggas i en rättegång. I 7 kap. föräldrabalken föreskrivs att en talan om underhåll till barn kan väckas i samband med mål om fastställande av faderskap till barnet och att ett interimistiskt beslut inte får meddelas om flera män är instämda i målet (12 och 15 §§). Också detta bör gälla i fråga om en kvinnas föräldraskap. En talan om underhåll bör alltså kunna väckas i samband med ett mål om föräldraskap för en kvinna och ett interimistiskt beslut bör inte kunna meddelas om flera är instämda i målet. Regeringen väljer att inte nu föreslå att det skall vara möjligt att besluta om blodundersökning för DNA-analys vid en utredning om en kvinnas föräldraskap eller i ett mål om fastställelse av föräldraskap. Enligt 2 kap. 6 § föräldrabalken bör socialnämnden vid en faderskapsutredning i vissa fall verka för att blodundersökning sker, och i mål om fastställande av faderskap kan domstolen besluta om blodundersökning, se lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap. Även vid fastställande av en kvinnas föräldraskap kan det undantagsvis finnas anledning att göra en DNA-analys. I och för sig är en undersökning av blodet från den kvinna som skall fastställas som förälder inte relevant, men genom analys av spermagivaren – och andra eventuellt presumtiva fäder – kan det klarläggas om barnet har avlats enligt 1984 eller 1988 års lag och om det därmed finns förutsättningar att fastställa föräldraskapet. När 1984 års lag infördes konstaterades det att en domstol visserligen borde ha möjlighet att få del av uppgifter om en spermagivare. Det ansågs dock föra för långt att spermagivaren skulle underkasta sig blodprovstagning vid påföljd av vite eller polishämtning. I Regeringskansliet planeras en översyn av 1958 års lag. Eftersom blodundersökning för fastställande av en kvinnas föräldraskap har samband med detta, är det lämpligast att den frågan tas upp i det sammanhanget. Källa: Regeringens proposition 2004/05:137 Assisterad befruktning och föräldraskap