Gemensamt bohag Av lagens förarbeten framgår att det inte går att göra någon fullständig uppräkning av relevanta lösören. Omfattningen av bohag beskrivs därför som sådant som normalt förekommer i ett hem. Det krävs inte heller att föremålen ska vara nödvändiga för hemmets skötsel. I äktenskapsbalken definieras makars gemensamma bohag som möbler, hushållsmaskiner och annat inre lösöre som är avsett för det gemensamma hemmet. Bohaget används alltså inte uteslutande av den ena maken eller utnyttjas huvudsakligen för fritidsändamål. Detta innebär att det relevanta bohaget tillhör den permanenta bostaden medan lösöre i sommarstugan inte omfattas av lottläggningsregeln i äktenskapsbalken. Andra föremål som inte heller omfattas av denna regel kan vara värdefulla föremål i bankfack. Avgörande är om föremålen används eller har varit avsedda att användas i den permanenta bostaden. Lösöre som huvudsakligen används av den ena maken ingår inte i det gemensamma bohaget. Det kan då röra sig om hobbyredskap eller idrottsutrustning. Men den make som vill hävda att ett visst föremål i den gemensamma bostaden inte ska ska ingå i bohaget måste kunna styrka sin uppfattning. Arbetsredskap som symaskiner och skrivmaskiner (datorer) bör ingå i bohagsbegreppet. Det gör dock inte samlingar av föremål, till exempel en makes frimärkssamling. När det gäller böcker kan avgränsning bli mer problematisk. Det är inte givet att de utgör en samling i lagens mening. Med annat lösöre avses linne, textilier, konst och prydnadsföremål, radio- och TV apparater samt annan sådan elektrisk utrustning och böcker. Läroböcker och andaktsböcker anses dock vara enskild egendom. Visst lösöre kan ha förvärvats i huvudsak som investering. Till exempel tavlor, antika möbler och mattor. Sådan egendom ingår i bodelningen förutsatt att den inte är enskild. Källa: Bodelning, 2003 Örjan Teleman