Tvångsäktenskap Gällande rätt Handlingar som vidtas för att förmå någon att ingå äktenskap kan bestraffas enligt en rad olika bestämmelser i brottsbalken. En del av handlingarna utgör allvarlig brottslighet. Om ett offer dödas för att han eller hon vägrar att ingå äktenskapet kan naturligtvis dömas för mord enligt 3 kap. 1 § brottsbalken eller dråp enligt 3 kap. 2 § samma balk. nligt uppgifter som vi tagit del av har offer som förs bort från Sverige till andra länder för att giftas bort där, utsatts för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken genom att de tillfogats kroppsskada. I vissa fall har gärningsmannen tillfogat offret svår kroppsskada och visat särskild hänsynslöshet, varför handlingarna skulle kunna bedömas som grov misshandel enligt 3 kap. 6 § brottsbalken. Som exempel på tvångsäktenskap nämns ofta att företrädesvis unga kvinnor förs bort under förespegling om att det är fråga om en semesterresa med familjen, medan resan i själva verket har ett helt annat syfte. Väl i destinationslandet fråntas flickorna pass och id-handlingar och tvingas ingå äktenskap med någon som föräldrarna bestämt. Om ett offer förs bort, spärras in eller på något annat sådant sätt berövas friheten kan gärningsmannen dömas för olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § brottsbalken. I de fall ett sådant förfarande innefattar att någon tvingas genom misshandel, våld eller olaga hot kan gärningsmännen också göra sig skyldiga till olaga tvång eller grovt olaga tvång enligt 4 kap. 4 § brottsbalken. Förfaranden som syftar till tvångsäktenskap kan i många fall innefatta olika handlingar som ingår i ett handlingsmönster för att kontrollera offret, ytterst i fråga om valet av livspartner. Under en sådan process kan förekomma relativt lindriga handlingar, men som med hänsyn till offrets utsatta ställning ändå får allvarliga konsekvenser för honom eller henne. Vid en närmare analys av de händelseförlopp som beskrivits för oss är det ofta inte enkelt att avgöra om alla handlingar som vidtas gentemot offret syftar till ingående av tvångsäktenskap eller vidtas i ett extremt kontrollerande uppfostringssyfte. Bestämmelsen i 4 kap. 4 a § brottsbalken om grov fridskränkning straffbelägger just sådana kränkande förfaranden som kan förekomma i samband med att offer utsätts för extrem kontroll från familjen. I bestämmelsen stadgas att den som begår gärningar enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot en närstående döms för grov fridskränkning om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av offrets integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Det grova fridskränkningsbrottet fokuserar på den typ av nedbrytande effekter som systematiska gärningar mot en närstående oftast får. Att en rad av handlingar som syftar till att föräldrar försöker kontrollera ett barn i olika avseenden kan utgöra ett brott enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken framgår också av en dom från HD.TPF14FPT Det förfarande som var föremål för domstolens prövning innefattade kränkningar av olika svårhetsgrad, såsom misshandel och ringa misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och olaga hot enligt 4 kap. 5 § brottsbalken. Vissa av handlingarna vidtogs i samband med att föräldrarna uttalade att barnet skulle giftas bort mot sin vilja. För de brott som nämnts ovan, men undantag för olaga tvång enligt 4 kap. 4 § brottsbalken, finns möjligheter att döma för försök, förberedelse och stämpling till respektive brott. Enligt 23 kap. 2 § brottsbalken innebär det nu sagda exempelvis att det i vissa fall kan vara straffbart som förberedelse till olaga frihetsberövande att betala för en resa som är avsedd att resultera i att offret ska spärras in i väntan på att tvingas att gifta sig. Det kan också enligt samma lagrum vara straffbart som stämpling till människohandel att pla-nera ett tvångsäktenskap. För att kunna göra en bedömning av omfattningen av det straff-rättsliga skyddet mot tvångsäktenskap måste det undersökas i vilka fall de gärningar som begås kan bestraffas enligt svenska straffbestämmelser om de begås utomlands, dvs. om det föreligger krav på dubbel straffbarhet. För mord enligt 3 kap. 1 § brottsbalken stadgas ett minimistraff om tio år i bestämmelsen. Brottets minimistraff innebär vid en tillämpning av 2 kap. 3 kap. brottsbalken att det inte uppställs något krav på dubbel straffbarhet. Mord kan alltså bestraffas enligt svensk lag vid svensk domstol även om brottet begåtts utom riket. Samma sak gäller för dråp enligt 3 kap. 2 § brottsbalken. För övriga brott som vi nämnt här gäller som huvudregel enligt 2 kap. 2 § brottsbalken bl.a. att det uppställs ett krav på att gärningen inte ska vara fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten för att svensk domstol ska pröva frågan enligt svensk lag. Källa: Barn- och tvångsäktenskap SOU 2008:41