Partnerskapsregistreringar utomlands Enligt 1 kap. 5 § lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap har regeringen inom vissa närmare angivna ramar rätt att utfärda bemyndiganden att förrätta vigsel utomlands enligt svensk lag och att förrätta vigsel i Sverige enligt utländsk lag. Huvudskälet till denna ordning är att ge svenska medborgare bosatta i vissa länder en möjlighet att där ingå äktenskap. Med stöd av bestämmelsen i 1904 års lag har regeringen utfärdat bemyndiganden som innebär att det med vissa diplomatiska och konsulära tjänster och med vissa prästerliga befattningar följer rätt att förrätta vigsel enligt svensk lag utomlands. I vissa fall är bemyndigandena begränsade, exempelvis på det sättet att vigselrätten endast gäller vigsel av svenska medborgare. De bemyndiganden som lämnas föregås regelmässigt av förhandlingar med respektive länders regeringar. Vid partnerskapslagens tillkomst behandlades frågan om huruvida regeringens rätt att utfärda bemyndiganden att förrätta vigsel utomlands borde omfatta även registrering av partnerskap. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:LU28 anförde utskottet att möjligheten till registrering utomlands troligen kommer att aktualiseras endast i fråga om länder som har lagstiftning som motsvarar vad som gäller för registrerat partnerskap. Även om behovet mot denna bakgrund kunde antas vara mycket litet under den närmaste tiden, kunde dock enligt utskottet utvecklingen i andra länder på sikt komma att förändra läget. Utskottet stannade därför för att regeringens rätt att utfärda bemyndiganden att förrätta vigsel utomlands borde utvidgas till att omfatta även registrering av partnerskap. I 1 kap. 9 § tredje stycket lagen (1994:1117) hänvisas därför till bl.a. 1 kap. 5 § 1904 års lag. Källa: 2000/01:LU13 Äktenskap, partnerskap och samboende