Internationella åldersgränser (äktenskap) mm Norden I samtliga nordiska länder är äktenskapsåldern 18 år. Dispens från ålderskravet är möjlig. I internordiska förhållanden gäller de lagvalsregler som finns i 1931 års konvention mellan Finland, Island, Norge, Danmark och Sverige innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap (1931 års konvention). Grundregeln är att hindersprövningen skall ske enligt lagen i det land där den söks om någon av parterna har hemvist där. Har ingen av dem hemvist där eller begär sökanden det prövas dock rätten enligt medborgarskapslandets lag. I Danmark finns det, bortsett från fallen som prövas enligt 1931 års konvention, inte några uttryckliga lagregler om lagvalet vid hindersprövningen. Enligt praxis prövas dock rätten att ingå äktenskap enligt dansk lag oavsett medborgarskap. Om det är känt att det finns ett absolut hinder mot äktenskapet enligt lagen i det land där den som vill gifta sig är medborgare eller bosatt medför det att äktenskapet inte tillåts. En utländsk medborgare skall också visa att han eller hon vistas eller är bosatt i Danmark på vissa lagliga grunder. Även i Norge är det av praxis regeln om lagvalet vid hindersprövning kan utläsas. Rätten att ingå äktenskap enligt norsk lag även för utländska medborgare. Den som inte är norsk medborgare och stadigvarande bosatt i annat land skall visa upp ett intyg om hindersprövning från myndighet i medborgarskapslandet. En utländsk medborgare skall också styrka att han eller hon vistas eller är bosatt i Norge på lagliga grunder. I Island gäller liksom i Danmark och Norge att rätten att ingå äktenskap i praxis prövas enligt landets egen lag. Den som är utländsk medborgare eller bosatt utomlands skall dock på begäran dessutom visa ett intyg om hindersprövning från behörig myndigheti det land där han eller hon är medborgare eller bosatt. Den som är medborgare i en stat som inte är medlem i EU eller EFTA skall också visa att vistelsen i landet är tillåten. I Finland gäller efter nyligen gjorda lagändringar som grundregel att rätten att ingå äktenskap inför en finsk myndighet bestäms enligt finsk lag. Om ingen av parterna är finsk medborgare eller bosatt i Finland har de rätt att ingå äktenskap endast om var och en av dem dessutom har sådan rätt enligt lagen i den stat där han eller hon är medborgare eller är bosatt, eller lagen i den stat som i någondera av nämnda stater skall tillämpas vid prövning av hinder mot äktenskap. Sökandena är skyldiga att lägga fram en godtagbar utredning om sin rätt att ingå äktenskap enligt främmande stats lag. Om det på grund av krigstillstånd eller liknande inte är möjligt att få fram uppgifter om innehållet i tillämplig lag kan de dock få sin rätt prövad enligt enbart finsk rätt. Detta gäller under förutsättning att ett äktenskap i Finland kan anses motiverat med beaktande av deras anknytning till landet. I fråga om erkännande gäller i Norge och Island som en allmän rättsprincip att ett i annat land ingånget äktenskap som är giltigt enligt det landets lag erkänns. I Danmark erkänns ett i annat land ingånget äktenskap om det har ingåtts i enlighet med de i det landet gällande form- och behörighetskraven. I finsk lag är grundregeln att ett utländskt äktenskap erkänns om det är giltigt enligt lagen i den stat där det ingicks eller lagen i den stat där någondera maken var bosatt eller var medborgare. I samtliga länder kan det i tillämpningen göras undantag från grundprövas principen med hänvisning till ordre public, exempelvis om det är fråga om ett barnäktenskap. Vad gäller giltighet kan det nämnas att det i Norge finns en uttrycklig lagregel enligt vilken ett äktenskap som har ingåtts under tvång kan ogiltigförklaras. Den norska regeringen har tidigare lagt fram en handlingsplan mot tvångsäktenskap och har under våren år 2002 presenterat ett program för förnyade insatser mot tvångsäktenskap. Bl.a. planeras regeländringar som underlättar upplösning av äktenskap som ingåtts under tvång samt ett förtydligande av straffansvaret för den som tvingarannan till äktenskap. Det skall också utredas om äktenskap med barn under viss ålder skall definieras som tvångsäktenskap. Vissa andra europeiska länder I Tyskland är åldersgränsen för äktenskap 18 år. Domstol kan meddela dispens för den som fyllt 16 år under förutsättning att den blivande maken är 18 år eller äldre. Beträffande lagvalet är den grundläggande regeln att förutsättningarna för äktenskap prövas för var och en av parterna enligt lagen i den stat där han eller hon är medborgare. En utländsk medborgare skall kunna visa ett intyg från behörig myndighet i medborgarskapsstaten om att det inte finns något hinder mot äktenskapet enligt den statens lag. En utländsk bestämmelse tillämpas inte om det leder till ett resultat som strider mot tysk ordre public. Vad gäller äktenskapsålder är det i det sammanhanget en spridd uppfattning att 14 år är minimigränsen för äktenskap. Vid prövning i domstol har det ansetts att ett äktenskap med en utländsk 15-åring varit tillåtet. Ett utländskt äktenskap erkänns som giltigt till formen om det har ingåtts i enlighet med de formella kraven i den stat där det ingicks eller den stat mannen respektive kvinnan är medborgare i. Ett barnäktenskap eller äktenskap ingånget under hot kan med tillämpning av en internrättslig lagregel hävas. I Polen är åldersgränserna 21 år för män och 18 år för kvinnor. Dispens kan ges av domstol för man som fyllt 18 år och kvinna som fyllt 16 år. Utgångspunkten för hindersprövningen är att den sker med tillämpning av lagen i den stat var och en är medborgare i. En utländsk medborgare skall visa sin behörighet att ingå äktenskapet genom ett äktenskapscertifikat. Tillämpning av utländsk lag kan avböjas om det strider mot polsk ordre public.Ett äktenskap som har ingåtts i strid mot lagens föreskrifter om lägsta ålder anses inte sakna rättsverkan. Var och en av parterna kan dock begära att äktenskapet ogiltigförklaras om mannen då det ingicks inte fyllt 18 år eller kvinnan inte fyllt 16 år, alternativt fyllt 16 men inte 18 år och inte haft tillstånd från domstol. Sådan talan kan dock inte väckas efter att personen i fråga uppnått föreskriven ålder. I England och Wales är lägsta äktenskapsålder 16 år om det finns samtycke från förälder alternativt tillstånd från domstol och i övriga fall 18 år. Rätten att ingå äktenskap prövas med utgångspunkt från personens domicil. Ett utländskt äktenskap erkänns om det har ingåtts i enlighet med de i vigsellandet gällande formkraven och envar av parterna enligt domicilstatens lag varit behörig att gifta sig. I Skottland får den som fyllt 16 år gifta sig. Den som har sitt domicil utanför England, Wales och Skottland skall visa upp ett intyg från behörig myndighet i domicilstaten om att det inte finns något hinder mot äktenskapet enligt den statens lag. Ett utländskt äktenskap erkänns om det ingåtts i enlighet med de formella föreskrifterna i vigsellandet. Ett äktenskap som en person med domicil i Skottland ingår i annat land betraktas inte som giltigt om personen var under 16 år vid vigseln. I Nederländerna är lägsta ålder för äktenskap 18 år. Dispens kan ges vid graviditet eller om det annars finns särskilda skäl för det. En utländsk medborgare med hemvist i Nederländerna kan också få saken prövad enligt medborgarskapsstatens lag. Två utländska medborgare utan hemvist i Nederländerna kan inte gifta sig där. Beträffande ålder är föreskrivet att äktenskap även om utländsk lag är tillämplig aldrig kan ingås av den som är under 15 år. Ett i utlandet ingånget äktenskap erkänns om det är giltigt enligt lagen på vigselorten. Undantag görs för fall då äktenskapet står i strid med holländsk ordre public. I Frankrike är lägsta äktenskapsålder för kvinnor 15 år om det finns samtycke från förälder alternativt tillstånd från myndighet och 18 år i övriga fall. Åldersgränsen för män är 18 år. Möjlighet till dispens finns. Hindersprövningen sker med utgångspunkt från parternas nationalitet. Ett utländskt äktenskap erkänns om det uppfyller de formella föreskrifterna på vigselorten. I Schweiz är äktenskapsåldern 18 år. Dispens är möjlig. Två utländska medborgare som inte är bosatta i Schweiz kaningå äktenskap i landet endast om äktenskapet kommer att bli erkänt i den stat där de har sitt hemvist eller medborgarskap, dock inte om det beror på att en i Schweiz meddelad eller erkänd äktenskapsskillnad inte erkänns i den andra staten. Rätten att ingå äktenskap prövas enligt schweizisk lag. Om det för två utländska medborgare finns hinder mot äktenskapet enligt denna lag kan de trots det ingå äktenskap om det är möjligt enligt lagen i en stat som en av dem är medborgare i. Ett i utlandet på giltigt sätt ingånget äktenskap erkänns i Schweiz. Ett äktenskap som av schweizisk medborgare eller två personer med hemvist i Schweiz ingås i utlandet i uppenbar avsikt att kringgå ogiltighetsgrunder enligt schweizisk lag erkänns dock inte. I Ungern kan äktenskap ingås av den som fyllt 16 år om samtycke från förmyndare finns och i övriga fall av den som fyllt 18. De formella förutsättningarna för att ingå äktenskap prövas alltid enligt ungersk lag. En utländsk medborgare skall styrka sin rätt att ingå äktenskapet enligt medborgarskapslandets lag. I Rumänien är äktenskapsåldern 18 år för män och 16 år för kvinnor. Myndighet kan bevilja flickor som fyllt 15 år dispens. Lagvalet vid hindersprövningen bestäms med utgångspunkt från parternas nationalitet. Ett utländskt äktenskap erkänns som formellt giltigt om det uppfyller de formella föreskrifterna på vigselorten. I Italien får den som är under 18 år inte ingå äktenskap. Dispens kan beviljas för den som fyllt 16 år om det finns tungt vägande skäl. En utländsk medborgare som vill ingå äktenskap i Italien måste visa ett intyg från behörig myndighet i medborgarskapslandet om att det enligt den lag som är tillämplig i hans ellerhennes fall inte finns något hinder mot detta. Hinder i utländsk lag tillämpas inte om de anses strida mot ordre public. Vissa hinder i italiensk lag beaktas alltid av hänsyn till ordre public. Underårighet nämns inte i lagen bland de hinder som skall tillämpas även på utlänningar. Man anser dock att även utländska medborgare skall uppfylla ålderskravet. Ett i utlandet vid mycket låg ålder ingånget äktenskap kan med hänvisning till ordre public vägras registrering i Italien om en av parterna är italiensk medborgare. En gift underårig som bosätter sig i Italien kan få äktenskapet ogiltigförklarat på grund av mycket låg ålder. I Jugoslavien är äktenskapsåldern 18 år. Dispens kan beviljas för den som fyllt 16 år. Hindersprövning skall göras enligt medborgarskapslandets lag. Därutöver skall vissa av de jugoslaviska äktenskapshindren alltid beaktas. Ålderskravet räknas inte till dessa. Tillämpningen av en lägre åldersgräns än den jugoslaviska kan dock avböjas med hänvisning till ordre public. Ett i utlandet ingånget äktenskap med underårig erkänns. Vid mycket låg ålder kan äktenskapet dock frånkännas rättsverkan på grund av att det strider mot ordre public. I Grekland får den som är under 18 år inte ingå äktenskap utan tillstånd av domstol. Lagvalet vid hindersprövningen bestäms med utgångspunkt från parternas nationalitet. Ett utländskt äktenskap erkänns som formellt giltigt om det ingåtts i enlighet med formella föreskrifter i endera partens nationella lag eller lagen på vigselorten. Vad gäller de materiella hindren betraktas äktenskapet som giltigt om det svarar mot kraven i vardera partens nationella lag. I Turkiet är äktenskapsåldern efter nyligen genomförda lagändringar 17 år för både kvinnor och män. Domstol har möjlighet att meddela dispens. Hindersprövningen sker enligt lagen i det land var och en är medborgare. Vissa länder i Mellanöstern I Jordanien är efter ändring i december 2001 minimiåldern för äktenskap 18 år för både män och kvinnor. Genom flera av religion betingade undantag från denna regel finns dock fortfarande möjlighet för underåriga att gifta sig. Angående äktenskapets materiella giltighet är föreskrivet att frågan skall bedömas enligt vardera makens nationella lag. Till formen skall ett äktenskap mellan två utländska medborgare eller mellan en utländsk medborgare och en jordansk medborgare anses giltigt om förutsättningarna i vigsellandets lag eller vardera makens nationella lag iakttagits. I Syrien är åldersgränsen för äktenskap liksom i många andra länder i Mellanöstern beroende av personens trosbekännelse. Exempelvis gäller för islamiska trosbekännare att man under 18 år och kvinna under 17 år inte får gifta sig utan tillstånd av domstol och samtycke av fader eller farfader. Protestanter får inte gifta sig före 18 års ålder utan tillstånd från domstol. För syrisk-ortodoxa trosbekännare är åldersgränserna 18 år för män och 14 år för kvinnor. En syrisk medborgare får inte gifta sig med en person av icke-arabisk nationalitet utan tillstånd från inrikesministern. Vid hindersprövningen tillämpas enbart syrisk lag. En i Sverige enligt svensk lag förrättad vigsel där den ena parten eller båda parterna är syriska medborgare blir gällande i Syrien efter registrering på syriskt konsulat. Även i Iran är åldersgränserna olika beroende på religiös tillhörighet. För shia- och sunnimuslimer är minimiåldern 15 år för män och 9 år för kvinnor. En kvinna som inte tidigare varit gift måste ha samtycke av fadern eller farfadern alternativt domstol. För grekisk-ortodoxa och evangeliska trosbekännare är äktenskapsåldern 18 år för män och 16 år för kvinnor. Vidare får en muslimsk kvinna inte gifta sig med en man som inte är muslim. En kvinna får inte heller gifta sig med en utländsk man utan tillstånd från inrikesministeriet. Iransk lag tillämpas alltid vid prövning av förutsättningarna för ingående av äktenskap i Iran. Ett i utlandet ingånget äktenskap är giltigt i Iran under förutsättning att en iransk medborgares rätt att ingå äktenskap prövats enligt iransk rätt och att vigseln registrerats av iransk myndighet. Källa: Ds 2002:54 (Justitiedepartementet)