Ändringar i ÄB och partnerskapslagen Bakgrund Av 4 kap. 3 § äktenskapsbalken framgår vem som är behörig att vara vigselförrättare. Sådan behörighet har den som är präst i Svenska kyrkan och den som är präst eller annan befattningshavare i ett trossamfund som har förordnande enligt lagen (1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska kyrkan. Vidare har lagfaren domare i tingsrätt och den som länsstyrelsen har förordnat till vigselförrättare behörighet att förrätta vigsel. Regeringen har meddelat föreskrifter för förordnade vigselförrättare genom förordningen (1987:1019) med närmare föreskrifter om vigsel som förrättas av domare eller särskilt förordnad vigselförrättare. Behörig att registrera partnerskap är enligt 1 kap. 8 § lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap den som är lagfaren domare i tingsrätt eller den som länsstyrelsen har förordnat som registreringsförrättare. I förordningen (1994:1341) om registrering av partnerskap har regeringen meddelat föreskrifter för registreringsförrättare som motsvarar dem som gäller för vigselförrättare. Inget hindrar att en länsstyrelse ger samma person behörighet att vara såväl vigselförrättare som registreringsförrättare, men det är i sådant fall fråga om två olika uppdrag. Propositionen I propositionen föreslår regeringen ändringar i äktenskapsbalken och partnerskapslagen som innebär att länsstyrelserna i fortsättningen endast skall meddela förordnanden som avser behörighet att vara både vigselförrättare enligt äktenskapsbalken och registreringsförrättare enligt partnerskapslagen. Enligt regeringen talar principiella skäl för att sådana förordnanden alltid bör vara ett gemensamt uppdrag. De uppgifter som ankommer på förrättaren utgör myndighetsutövning. Förrättaren är alltså i denna funktion en företrädare för det allmänna. Denne bör därmed vara beredd att stå bakom grundprincipen att äktenskap och partnerskap är jämbördiga. Regeringen anser att det också av praktiska skäl är onödigt att det förordnas separata förrättare för äktenskap respektive partnerskap. En annan fördel med ett gemensamt uppdrag är enligt regeringen att risken motverkas att det i vissa kommuner finns förrättare av endast det ena eller andra slaget. I propositionen föreslås att äktenskapsbalken och partnerskapslagen ändras så att det av båda lagarna framgår att de förordnanden länsstyrelserna meddelar skall avse behörighet att förrätta både vigsel och partnerskapsregistrering. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 april 2006. Källa: Lagutskottets betänkande 2005/06:LU22 Förrättare av vigsel och partnerskap