Stöd och hjälp till adopterade och deras familjer Eftersom samhället medverkar till familjebildning vid adoption är det enligt regeringens mening angeläget att samhällets stöd och hjälp till adopterade och adoptivföräldrar efter en adoption utvecklas. Utredningen om internationella adoptioner lät genomföra en forskningsgenomgång, vilken gav vid handen att den stora majoriteten av de adopterade inte får några större problem. I dag finns dock en medvetenhet om att problem som uppkommer såväl under uppväxten som senare i livet kan ha sin grund i den adopterades tidiga livserfarenheter och i själva adoptionen. Alla adopterade måste förhålla sig till adoptionen, och vid olika tidpunkter kan det finnas behov av stöd från samhället för att kunna hantera frågor och svårigheter. Enligt regeringen är stöd och rådgivning till föräldrarna, såväl inför som efter adoptionen, därför av stor vikt för att förebygga framtida problem. Adoptivbarn och adoptivföräldrar bör enligt regeringen i första hand få stöd i de generella verksamheter som finns för alla barn och föräldrar. Enligt artikel 9 c i Haagkonventionen skall centralmyndigheten direkt eller genom offentliga organ eller andra i staten auktoriserade sammanslutningar, vidta alla lämpliga åtgärder för att framför allt i sina stater främja rådgivning i adoptionsfrågor och möjligheter till hjälp och stöd efter en adoption. Den 1 januari 1998 infördes i socialtjänstlagen en bestämmelse om socialnämndens skyldighet att ge stöd och hjälp när ett ärende om adoption har avgjorts (numera 5 kap. 1 §). Regeringen påpekar dock att även andra aktörer - inom såväl kommuner som landsting - har ett ansvar i detta sammanhang. I propositionen redovisas den beskrivning som Utredningen om internationella adoptioner gjorde av vad begreppet stöd och hjälp till adopterade och adoptivföräldrar kan innebära. Vidare görs en genomgång av de olika verksamheter som kan komma i fråga för att tillhandahålla stöd och hjälp i sammanhanget, bl.a. hälso- och sjukvården barnavårdscentraler, barn- och ungdomspsykiatrin, mödravårdscentraler, ungdomsmottagningar), förskola, skola och skolhälsovård samt självständiga kommunala rådgivningsfunktioner. Regeringen påpekar att det inte är givet att det är samhället som i alla situationer är bäst lämpat att ge stöd och hjälp efter en adoption. Såväl adoptionssammanslutningar som de adopterades organisationer kan utifrån sina perspektiv bidra med kunskaper och erfarenheter i sådan stödverksamhet och komplettera samhällets stöd, anförs det. Källa: Utskottsbetänkande 2004/05:SoU3