Vilka får adoptera? För att få adoptera måste man vara minst 25 år. Det finns två undantag från denna regel. I båda fallen måste man dock ha fyllt 18 år. Det ena undantaget rör den som har fyllt 18 år och som har för avsikt att adoptera sin makes barn eller adoptivbarn eller sitt eget biologiska barn. Det andra undantaget är när det finns "synnerliga skäl". Till exempel om en make, eller registrerad partner, ännu inte fyllt 25 år. Det finns ingen övre åldersgräns för blivande adoptivföräldrar. Det finns inte heller någon uttrycklig regel som säger att det ska vara en viss minsta skillnad i år mellan adoptivförälder och adoptivbarn. Om det är fråga om en underårig som ska adopteras ska socialnämnden alltid yttra sig över föräldrarnas lämplighet. Endast makar och registrerade partner kan adoptera gemensamt. Samboende som inte är gifta med varandra kan således inte adoptera gemensamt. En ensamstående kan däremot adoptera, dock inte gemensamt med någon annan. Den som är gift måste adoptera gemensamt med sin make. Motsvarande gäller för den som är registrerad partner. En make, eller registrerad partner, får alltså inte adoptera ett barn ensam. Om den ena maken, eller registrerade partnern, har ett barn (eller adoptivbarn) och den andra vill adoptera detta barn, får barnet adopteras av endast en make respektive registrerad partner, så kallad styvbarnsadoption. En sådan adoption förutsätter att den andra maken, eller registrerade partnern, lämnar sitt samtycke till adoptionen. En make, eller en registrerad partner, kan också adoptera sitt eget biologiska barn även om den andra maken alternativt den registrerade partnern inte adopterar det. Denna bestämmelse finns för de sällsynta fall då barnet tidigare har adopterats bort. Källa: "Adoption" Ebba Sverne Arvill och Agnetha Svensson, 2003