Ålder vid adoptionsansökan Kammarrättens avgörande i två mål 2006 I det första fallet var makarna 48 år respektive 49 år. Socialnämnden avslog deras ansökan om medgivande och makarna överklagade beslutet till länsrätten som upphävde nämndens beslut. Socialnämnden överklagade till kammarrätten som upphävde länsrättens beslut och fastställde socialnämndens tidigare beslut. I det andra fallet var makarna 54 respektive 52 år, och deras ansökan gällde medgivande om att ta emot ett barn som ännu inte fyllt sju år. Socialnämnden och länsrätten avslog ansökan och makarna överklagade till kammarrätten som dock avslog makarnas överklagande. Kammarätten ansåg i båda fallen att makarna i många avseenden hade goda förutsättningar för att bli föräldrar till ett adopterat barn. Men vid ansökningstillfället översteg deras ålder den högsta rekommenderade enligt såväl tidigare praxis som senare förarbetsuttalanden. Någon särskild situation som skulle kunna medge undantag förelåg inte, enligt rätten. Ur kammarrättens domskäl i båda målen Medgivande får enligt 6 kap. 12 § SoL endast lämnas om den sökande är lämpad att adoptera. Vid bedömningen skall särskild hänsyn tas till sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov. Men också till den planerade adoptionens innebörd, sökandens ålder, hälsotillstånd, personliga egenskaper och sociala nätverk. Den nya lydelsen i 6 kap. 12 § SoL (ändrades 2005) ansluter till artikel 5 i Haagkonventionen. I förarbetena till lagen med anledning av Sveriges tillträde till konventionen anges följande (prop. 1996/97:91 s. 53). Prövningen av de sökandes lämplighet vid adoptionstillfället måste även innefatta en prövning av deras förmåga att fungera som tonårsföräldrar. Detta innebär bland annat att de sökandes ålder och hälsotillstånd måste ställas i relation till de krav som kan komma att ställas på dem om 15-20 år. NIA (numera Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA) anser inte att personer äldre än 45 år skall få megivande att ta emot barn för adoption. MIA utgår från att utländska adoptivbarns familjesituation inte bör avvika från andra barns situation i Sverige. I detta sammang framhålls ofta, som ett argument mot åldersgränsen, att en allt större andel barn föds av kvinnor över 40 år. Men antalet barn som föds av kvinnor över 40 år är dock fortfarande förhållandevis litet. De särskilda skäl som talar för att man ska acceptera en något högre ålder är enligt MIA släktskap mellan adoptivbarn och adoptant eller att en relation etablerats mellan dem. Undantag kan också göras för särskilt kvalificerade makar som kan ge ett speciellt barn ett hem. Regeringsrätten (RÅ 1995 ref. 67) delar NIA:s syn på sökandens ålder. I detta fall ansåg dock rätten att en kvinna som fyllt 45 år hade en personlig lämplighet och en social situation som kompenserade hennes ålder. Utredningen om internationella adoptioner (SOU 2003:49 s. 230 ff) ansåg att en åldersgräns behövs för att adoptivfamiljen inte skall bli alltför avvikande och för att minska risken för att ohälsa och ork sviktar hos adoptivföräldrarna. Utredningen föreslog 42 år som en övre åldersgräns vid ansökningstillfället. Utredningen framhöll dock att det kan finnas skäl att frångå denna åldersgräns. Till exempel om en av sökanden är något äldre än 42 år, eller att adoptionen gäller ett syskon eller att det är fråga om adoption av ett känt barn som släktingbarn eller sommarbarn. Den påföljande prop. 2003/04:131 s. 60 f (Internationella adoptionsfrågor) uttalade följande. Utgångspunkten om en övre åldergräns måste, enligt regeringen, utgå från det okända barnets bästa. Ur detta perspektiv är det av vikt att föräldrarna inte har en alltför hög ålder i förhållande till barnets ålder när barnet anländer till hemmet. Det är viktigt att ålderstrukturen i adoptivfamiljen inte alltför mycket skiljer sig från de flesta andra familjers. En riktpunkt bör vara 42 år vid ansökningstillfället med möjlighet till annan bedömning i det enskilda fallet. En övre gräns fastslagen i lag skulle minska flexibiliteten. Ur kammarrättens bedömning i båda målen Enligt tidigare praxis lämnades normalt inte medgivande till adoption om den sökande var äldre 45 år. Någon åldersgräns infördes inte vid ändringen av SoL (2005), men i förarbetena till lagen sägs att en riktpunkt bör vara 42 år vid ansökan. Fortfarande kan det i enskilda fall finnas skäl till en annan bedömning. De undantag som nämns i förarbetena avser situationer där en särskild omständighet ger skäl att avvika från den rekommenderade högsta åldern. Någon möjlighet att, som tidigare praxis, pröva om andra faktorer som personlig lämplighet och social situation kan kompensera en i sammanhanget hög ålder, nämns inte. Om en sådan avvägning fortfarande kan göras är således oklart. Men kammarrätten ansåg att utrymmet för att göra en sådan avvägning är begränsat. Regeringsrätten 2007 Parterna överklagade till Regeringsrätten som dock fastställde kammarrättens domar. Källor: Kammarrätten i Göteborg Mål nr 3283-06 och 4349-06 Regeringsrätten Mål nr 570-07 och 828-07 2007-11-12